Beröring och att bli berörd!

Vi tar i varandra (berör) dagligen, hur vi gör detta påverkar oss själv och dem vi berör. Vi blir också berörda (på ett mentalt sätt) av vad vi ser och hör.

I mitten av september var jag på semester på den grekiska ön Lesbos. Härligt väder, sol, bad och avkoppling. Men det fanns en annan verklighet också.

Du kanske känner igen namnet Lesbos? Jo detta är en Grekisk ö som vi hört mycket om i nyhetssändningarna sedan i somras. Flyktingar handlar det om och det finns massor av dem på denna ö. Dagligen riskerar människor sina liv på överfulla gummibåtar från Turkiet för att ta sig till EU.

Nedan en kort video om hur situationen såg ut i juli.


När vi var där tycktes det som om situationen var något bättre det fanns många volontärer på plats som tog hand om de nyanlända. Olika hjälpprojekt gör jättearbeten. Men det var en skakande upplevelse.

Även här i vårt land tar vi emot massor av människor dagligen och i min stad Malmö görs ett fantastiskt arbete på många fronter.

Dagligen hör vi uppskakande berättelser om flyktingars fasansfulla resor för att fly undan krig och andra otrevligheter. Berättelser om misshandel och mycket annat hemskt. Det är för mig ofattbart hur man kan behandla sina medmänniskor så illa. Man kunde önska att alla fick förmånen att bli sedda och berörda på samma sätt som ett litet barn blir berört av en kärleksfull förälder. Som i denna fantastiska video.

Jag liksom så många andra vill naturligtvis hjälpa till. Så vad kan vi göra, ja jag vet inte vad du kan eller vill göra men jag har bestämt mig att försöka bidra på följande sätt.

I november håller jag en kurs (GET IN TOUCH – BERÖRING) som handlar om beröring och känsel. Hur vi berör varandra och oss själva påverkar hur vi mår och hur vi har det. Vår värld påverkas av hur människor berör varandra.
Därför håller jag denna kurs, för att lära så många som möjligt betydelsen av beröring. Kärleksfull, lyssnade, trösterik beröring, inte den beröring som tyvärr flyktingar ibland utsätts för under sin flykt eller den typ beröring som får människor att besluta sig för att fly från sitt hemland. Jag är övertygad om att sättet vi tar i och berör varandra på är av stor betydelse för den världen som vi skapar och lever i.

Här är en kort övning (11 minuter) som du kan göra på egen hand.

Kursavgiften minus lokalhyra går oavkortat till föreningen Kontrapunkt i Malmö och deras verksamhet för att hjälpa nyanlända.

Du är välkommen att var med på kursen, dels kan du lära dig en massa som kan hjälpa dig att leva ett bättre liv och sedan kan du även hjälpa andra.

Här kan du läsa mer om kursen ”GET IN TOUCH” och vill du veta mera om Kontrapunkt i Malmö så klicka här.

BERÖRING – KÄNSEL

Varje dag har vi kontakt med olika människor, och det är med hjälp av våra sinnen som vi utövar denna kontakt. Vi ser på varandra, vi lyssnar, vi luktar, vi känner och det händer även att vi smakar på varandra.

Beröring

Beröring

Alla våra sinnen är viktiga men jag skulle vilja hävda att om det är något sinne jag inte skulle kunna klara mig utan så är det känseln.

Vad skulle vi vara utan beröring och utan vår känsel?
Alla vet vi att i det dagliga livet räddar känseln oss i många dagliga situationer. T.ex. om du råkar komma i kontakt med ett varmt eller vasst föremål så är det känsel som gör det möjligt för dig att undvika att skada dig. När du kramar ett litet barn är det din känsel som gör att du inte skadar barnet, håller tillräckligt hårt och inte för hårt. Sättet vi berör varandra är också ett sätt att kommunicera. Ta bara en sådan sak som ett handslag. Vi har väl alla råkat ut för det kraftfulla handslaget där min hand sitter som i ett skruvstäd eller motsatsen där det känns som om du säger goddag till en gummihand. Hur vi berör varandra förmedlar mycket.

Som terapeut, massör, läkare eller som föräldrar kan sättet jag tar i mina medmänniskor vara avgörande för hur vi fungerar tillsammans.

Forskning om beröring
En person som forskat mycket om känseln och beröring är psykologi professor Dacher Keltner på University of California, Berkeley i slutet av denna artikel kan du se en kort video där han pratar en del om sin forskning.

Vad du kanske inte visste är att känseln är av största betydelse för vår förmåga att kommunicera. Forskning har visat att vi kan kommunicera känslor genom vårt sätt att beröra varandra. (Vissa känslor är män bättre på att kommunicera och andra är kvinnor tydligen bättre på).

En annan inte så oväsentlig sak när det gäller beröring är dess betydelse för hur vi hittar vår partner.

Sedan är det också klart att beröring har stora hälsoeffekter.

I denna korta video berättar professor Keltner lite om sin forskning.

Kvalitén på beröringen är viktig
För mig som Feldenkraispedagog är känseln det sinne jag använder mest när jag jobbar individuellt med elever/patienter. En feldenkraislektion innebär att jag kommunicerar med min elev. Om de rör sig om en individuell lektion så är en del av kommunikationen verbal men större delen av kommunikationen sker med hjälp av beröring.

Kvalitén på beröringen är avgörande för resultatet, beröringen måste vara tydlig och precis. Samtidigt måste jag kunna anpassa trycket till vad min elev/patient behöver och detta kan variera från person till person och från stund till stund. Mina händer måste kunna vara mjuka och känsliga som när du håller en fågelunge men jag måste också kunna ha ett fast och tydligt grepp för att överföra krafter genom elevens skelett.

Foto från tidigare workshop

Foto från tidigare workshop

Lära om hur jag kan beröra
Genom åren har detta med beröring fascinerat mig och jag ser många exempel på hur kvalitén på hur vi berör varandra påverkar både oss själva och alla i vår omgivning.
Detta är orsaken till att jag har utvecklat kursen ”GET IN TOUCH”. Första gången jag genomförde denna kurs var i Polen i slutet av maj 2015 och det blev en stor succé. Nu är det dags FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ SVENSKA. Välkommen till Limhamn 7-8 november.

Mera info om kursen ”GET IN TOUCH” här.

Anmäl dig TILL GET IN TOUCH nu

Jag är övertygad om att vi genom att förbättra kvalitén på hur vi berör oss själva och varandra så kommer vi att förbättra världen.

Bättre hållning

Jag har nyligen avsluta förberedelserna för kursen Bättre hållning. Ett ämne som många människor är intresserade av och som det råder många delade meningar om.

Strax efter att jag blivit klar med planeringen av denna lilla kurs så råkade jag hitta en artikel skriven av min Feldenkraiskollega och gode vän Scott Clark från London med titeln: Seven tips for a better posture – for the thinking person

Denna artikel beskriver väldigt väl mina egna tankar om hållning och de problem som vi oftast ställs inför när vi talar om hållning. Jag har nedan försökt mig på en översättning/omskrivning av ovanstående artikel.

1    Kom till dina sinnen!
De flesta råd som ges angående hållning är en serie regler, instruktioner som riktar sig till vårt intellekt. Problemet med detta är att vår hållning till mer än 99 % av tiden inte styrs av vårt intellekt, vi är inte ens medvetna om vår hållning. Vi måste alltså tala kroppens språk och det är inte ord utan det är känslor, förnimmelser. Det är via sensationer, förnimmelser som vår hållning styrs och det är här vi måste angripa problemet.

2   Det är inte en ställning
Tyvärr när det talas om hållning så talar vi oftast om en ställning istället för rörelse. Förmodligen för att ställningar är mycket lättare att beskriva och förändra. Men de har inte mycket att göra med livet och verkligheten. Vi är hela tiden i rörelse och om vi ska kunna påverka vår hållning måste vi lära oss att observera hur rörelser flödar genom kroppen och det krävs en annan typ av uppmärksamhet för det.

3    Skelettet kan göra det bättre
De flesta råd angående hållning och träning talar om vad vi ska göra med våra muskler. Men att tala till muskler fungerar tyvärr dåligt i detta sammanhang då vi oftast fastnar i detaljer. Om vi istället riktar uppmärksamheten på vårt skelett så alar vi ett språk som vårt nervsystem lättare förstår. Om skelettet är organisera på ett optimalt sätt så tar musklerna hand om sig själva. Tyngdkraften går genom benen ner i golvet – och kraften från golvet går genom skelettet. När vi är i balans så behöver vi inte använda våra muskler så mycket. Detta är naturligtvis en förenkling men det tar oss till nästa punkt…

4    Balans = neutral = vila
De flesta av våra aktiviteter sker I upprätt tillstånd – sittande, stående, promenera, springa. Balans är nödvändigt för allt detta. Men att lägga märke till eller veta vad balans är inte lätt. Det är inte framåt eller bakåt, höger eller vänster men något mitt emellan. Något neutralt. Att leta efter balans betyder att lägga märke till något mycket smått, tyst, att göra mindre, långsammare och mindre rörelser. Att lita mera på vårt skelett och mindre på muskelspänningar vilket ger oss större möjligheter till vila även mitt i en aktivitet.

5   Andas
Oberoende av vad vi gör måste vi röra oss på ett sätt så att vi kan andas allt annat är omöjligt. Vårt sätt att andas måste vara så mångsidigt att vi kan fortsätta oberoende av sysselsättning eller vår hållning. Vår andning är också i de flesta fall helt automatiskt men samtidigt så kan vi lätt ändra på andningen om vi bara bestämmer oss för att göra så – även om andningen snabbt återgår till autopiloten så fort vi slutar att uppmärksamma den. Samma sak som gäller för vår hållning. Så andningen är en öppning till området mellan vårt medvetna jag och det omedvetna.

6    Röra sig från centrum… vad betyder det?
I vårt dagliga liv så manipulerar vi hela tiden olika saker – vi flyttar saker, sträcker oss efter något, sparkar en boll etc. Våra händer och fötter är fantastiska för detta ändamål men måste ha stöd för att kunna göra detta. Stödet får vi i vårt centrum, här hämtar vi kraften. De flesta av oss har en intellektuell ide om vårt centrum men vi behöver en klar och intuitiv känsla för centrum för att kunna fungera.

7    Alla rörelser vi gör är något som engagerar hela kroppen

Det finns ingen aktivitet vi gör som inte engagerar hela kroppen. Om du skriver något, kastar en boll så använder du din hand, men handen hänger samman med armen som i sin tur hänger samman med bålen som via ben och fötter förbinder oss med moder jord. Samtidigt guidas våra rörelser av våra ögon och öron och inte minst vår känsel. Alla aktiviteter vi utför kräver medverkan av hela vår kropp, underligt nog är vi väldigt omedvetna om detta fantastiska. Men vi kan öka vår uppmärksamhet och lägga märke till hur vi agerar och rör oss och därigenom förbättra vår hållning.

År 2010 så gjorde några engelska feldenkraispedagoger 7 korta lektioner som ger en tydligare bild av ovanstående, du hittar dem här. Du är naturligtvis också välkommen till kursen Bättre hållning.

Vill du läsa Scott Clarks original artikel så hittar du den här.

Moshe Feldenkrais skriver ingående om ämnet i sin bok ”Medvetenhet genom rörelse” och här kan du titta på en video som återger lite av vad Feldenkrais skriver om ämnet. Mycket intressant och väl värt att ägna några minuter åt.

Faran med skor!

Den medvetne löparen – faran med skor!

Onsdagen den 19 november, ett gråtrist Malmö + 5 grader. Kanske inte idealväder för en löp tur. Men eftersom min kropp gav signaler till min hjärna att den ville röra på sig så klädde jag om och gav mig ut.

I vanliga fall så springer jag utan skor om väder och underlag tillåter, +5 grader är en temperatur som ligger kring gränsen för det behagliga. Det är med skor som med mössor, behovet av dessa avgörs i första hand av temperaturen även om det för vissa människor även är en fråga om mode och vad som är socialt ok.

Med skor i hand
Denna dag valde jag att ta ett par skor med mig men startade löpturen barfota. Det kändes härligt och efter en stund kom jag in i en behaglig rytm med en fart kring 6 minuter per kilometer. Det var lite fuktigt på marken vilket gjorde att mina fötter efter några kilometer började bli lite kalla och när dessutom underlaget ändrades från slätt asfalt till singelbeströda trottoarer tog jag motvilligt beslutet att ta på mig skorna. De skor jag valt att ta med var ZEMGAR ett par lätta minimalistiska skor. Inte mina favoritskor men de passar bra i mina händer, dock mindre bra till mina fötter skulle det visa sig.

Smärta i vänster knä – vad göra?
Skorna på och började springa igen. Efter ca 2 km med skor börjar jag få ont i vänster knä. Märkligt! Det vi oftast gör när sådant händer är att vi nonchalerar smärtan och fortsätter. Det har jag gjort många gånger men eftersom jag har lärt mig av misstagen så använder jag numera en annorlunda strategi.

Jag ställer mig frågan: Vad gör jag som framkallar smärta i knäet. Uppmärksamhet är då ett bra redskap. Jag upptäckte då att min vänstra fot har annorlunda markkontakt än utan skor. Istället för att avveckla foten via stortån/2:a tån så blir det mer i mitten av foten. När jag väl uppmärksammat detta kan jag naturligtvis lägga kontakten mera mot stortån och mindre än en km senare är smärtan i vänster knä borta.

Varför fick jag ont i knäet?
Allt väl men det får mig att tänka: Vad orsakade detta? Varför ändrade jag min markkontakt när jag fick skor på fötterna och varför bara på vänster fot? Samt två följdfrågor: Varför lade jag inte märke till detta innan jag fick ont? Vad kan man lära av detta?

Svaret på frågorna hänger samman med fotens anatomi och hjärnans funktion.

Fråga 1: Varför ändrades markkontakten med skor och varför mest på vänster fot?

De flesta löpskor styr vår fot till vis del, även minimalistiska skor. I detta fall så är denna sko ganska tight så att den lyfter upp fotvalven lite, både det längsgående och tvärgående vilket gör att fotens naturliga förmåga att dämpa landningen försämras. Och i mitt fall så är min vänstra fot lite större än min högra vilket gör att den vänstra foten dras ihop något mer. Basen av lilltån och basen av stortån kommer närmre varandra. Lilltåsidan böjs inåt – nedåt vilket innebär att utsidan av foten får tidigare och kraftigare markkontakt. Eftersom skon drar ihop foten så minskar fotens naturliga förmåga att absorbera kraften som uppstår vid landningen och knä, höft, rygg får ta mer av stöten. De trånga skorna försämrade mina fötters funktion och mera på vänster sida eftersom denna fot är lite större.

Fråga 2: Varför märkte jag inte förändringen i fotisättningen innan det gjorde ont?

Detta berodde på bristande uppmärksamhet och medvetenhet samt på skorna.
De flesta av oss springer eller går utan att ägna någon uppmärksamhet åt hur vi gör det. Vi är helt enkelt inriktade på att ta oss fram, så fort och så långt som möjligt. Målet är viktigare än hur vi gör det.

Det är först när vi får några symtom som vi lägger märke till vad och hur vi gör. Lyckligtvis kan vi göra något åt detta. Vi kan öva upp vårt medvetande och vi kan faktiskt vara uppmärksamma på hur vi gör saker. Bara genom att ibland ställa sig följande frågor: Känns det bra? Hur gör jag? Kan jag göra annorlunda?

Den andra orsaken till att jag var tvungen att få ont i knäet för att uppmärksamma vad jag gjorde med foten beror på skon. Den aktuella skon har en sula som är cirka 3 mm tjock och ganska styv. Det betyder att sulan:

1. Filtrerar bort en massa av den information som min fotsulas känselreceptorer får från underlaget om hur jag sätter i foten och hur jag skjuter ifrån. Hjärnan får ett betydligt svårare jobb att styra min fot och känna vad jag gör. Det är ungefär som att spela piano med handskar på (Har du riktigt tjocka sulor så är det som att spela med tumvantar) det går men det blir sämre musik.

2. Eftersom skon skyddar fotsulan så får jag inte ont i fotsulan om jag slarvar med fotisättningen utan problemet kommer högre upp.

Så vad kan man lära av detta?

  • Om möjligt spring barfota.
  • Om du måste ha skor, välj skor med
  1. Tunn och flexibel sula
  2. Rymlig tåbox så att foten kan röra sig fritt och inte tvingas följa skon.
  • Var lyhörd på kroppens signaler.

Igår sprang jag 8 km utan problem med knäet. Hade då ett par Vivo skor som bättre uppfyller ovanstående kriterier.

Tack för denna gång och lycka till med din löpning eller vad du nu företar dig.

Hur blir min träning roligare och effektivare? – Del 2 Kroppsmedvenhet

Göran Mörkeberg

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om ett antal saker som har betydelse för min träning men också för mitt allmänna välbefinnande.

Idag handlar det om den viktigaste komponenten: KROPPSMEDVETENHET (Enligt NE: Att genom sin kropp i vila och i rörelse uppleva sig själv och sin omgivning.).
Andra ord som kan användas för att beskriva det jag menar kan vara: Proprioception, muskelsinne med mera. Man kan också förenkla det med att säga att kroppsmedvetenhet är min förmåga att kunna känna vad jag gör.

Denna förmåga är viktig för alla inte minst idrottare.

Lyft knäna

För många år sedan då jag var en ung, entusiastisk friidrottstränare med något mindre erfarenhet av rörelse och träning än nu, kom det en dag en 13 årig pojke till klubben där jag var ungdomstränare. Jens (fingerat namn) var väldigt entusiastisk och talangfull och hade ett fantastiskt löpsteg. Som alla andra entusiastiska tränare så ville jag naturligtvis hjälpa min adept och Jens var också ivrig om att bli bättre. Så han frågade mig ofta om han gjorde rätt eller om det var något han kunde göra bättre.

Vad gör man då, ja man säger kanske:

– Lyfta knäna lite högre! – Rör armarna snabbare! Eller den klassiska: – Fram med höften! (Åtminstone inom friidrotten är detta en mycket vanlig instruktion. )

Som den lydiga adept som Jens var så gjorde han naturligtvis det jag sade till honom. Han lyfte knäna högre, han rörde armarna snabbare eller mer, han förde fram höften. Men det fungerade inte, ju mer instruktioner desto mer förvirring. Hans löpstil försämrades. Vad var det som gick fel?

Så här i efterhand (historien ligger 35 år tillbaka i tiden) är det lätt att vara efterklok. Det som saknades var framförallt kroppsmedvetenhet. Jens hade inte övat upp sitt sinne för rörelse och jag hade inte de rätta kunskaperna för att lära honom.

När han fick de olika instruktionerna så gjorde han naturligtvis sitt bästa för att följa dem, men vad gör man om någon säger att man ska röra en viss kroppsdel i en viss riktning.
Man rör sig i förhållande till sin medvetenhet. Då är frågan hur många av oss har kontroll över vår kropp och vet vad vi gör med den?

Har du koll på dina kroppsdelar?

Ett experiment du kan göra är att be ett antal personer placera en hand t.ex. på höger höft eller på magen. Du kommer då att upptäcka att deras uppfattning om var deras respektive kroppsdelar finns kan variera väldigt mycket.

Detta är det första problemet med att ge människor rörelseinstruktioner. Den som ger instruktionen och den som mottar instruktionen har kanske olika uppfattningar om var denna kroppsdel finns. När vi dessutom tillfogar så vaga anvisningar som framåt, bakåt, nedåt, snabbare etc. så blir det inte lätt.

Experiment 2

Låt oss göra ännu ett experiment. Sitt på golvet eller i en stol och lägg upp ditt ena ben på andra låret. Tag av strumpor och skor. Blunda och tag nu motsatt hand och utan att treva placera ett finger på den mellersta tån. De allra flesta av oss kommer att finna att detta inte är så lätt. Det krävs ofta både två och tre försök att hitta rätt.

Det betyder att vi varken intellektuellt eller sensoriskt har riktigt koll på vår kropp och dess olika delar. Detta gäller både den aktive och tränaren.

Vad kan vi göra för att öva upp kroppsmedvetandet?

Hur kan vi då göra för att öva upp vår känsla för vår kropp och vad vi gör med den? Och hur kan tränaren/instruktören hjälpa sina adepter?

Jag kan personligen använda mig av olika former av kroppsmedvetenhets övningar, förutom Feldenkrais så kan även Alexanderteknik eller Tai Chi fungera bra. Jag rekommenderar naturligtvis Feldenkrais och du hittar mycket om detta på min webbsida www.feldengood.se.

Som tränare/instruktör gäller det att titta efter rörelser som är mjuka, eleganta och som utförs utan ansträngning. Allt som ser ut som en ansträngning, känns tungt eller låter ansträngande bör förses med varningstriangel. Det är ett tecken på att en del av kroppen gör för mycket och en annan del gör för lite. En välorganiserad rörelse är estetiskt tilltalade, effektiv, mjuk och involverar hela kroppen.

Börja träningen med medvetande träning

Använd en del träningstid till att utveckla rörelse intelligens. Detta kan man göra genom att ibland använda mindre kraft, göra rörelser långsammare, och lägga märke till hur en rörelse känns. Du kan också rikta uppmärksamhet på vad du gör med t.ex. sina fötter, vad sker i höfterna, magen? Undvik dock att tänka på vad som är rätt och fel utan ge dig chansen att successivt lära dig att känna vad som är rätt och fel. Vi behöver lära oss att lita på vår egen inre auktoritet. Du kommer då snabbt att märka att rörelsekvaliten ökar.

Varför inte börja träningspassen med lite kroppsmedvetande? Ligg på golvet (helst barfota) och lägga märke till hur är kontakten med underlaget. Vilka delar har kontakt med golvet, vilka delar är lyfta från golvet? Har båda sidor samma kontakt med golvet? Är ett ben mera utåroterat än det andra? Var känns andningen? Gör detta en stund utan några tankar på hur det ska var! En sådan här start av träningspasset gör att vi tar in medvetenheten i träningen på ett annat sätt. Sedan kan vi lägga in uppmärksamheten under hela passet av och till.

Vill du prova en Feldenkrais lektion så hittar du några här: http://www.feldengood.se/lektioner/

Du kanske undrar hur det gick för Jens? Han flyttade från orten vid 19 års ålder, höll på med friidrott tills dess och blev en hyfsad längdhoppare med ca 6.40  när han var 18 . Förmodligen hade det blivit annorlunda med mera fokus på medvetenhet men vem vet.

Vill du lära dig mer? Anmäl dig till kursen ”Kraften i medvetenhet”

Hur blir min träning roligare och effektivare?

Göran Mörkeberg

 Under många år har jag använt Feldenkrais metoden för att hjälpa idrottare, musiker, dansare att prestera bättre. Här är några av de saker som leder till resultat. (Observera att ordningen är slumpmässig.)

1. Kroppsmedvetenhet. För en tid sedan så fick en av de ledande friidrottstränarna i USA (Kenta Bell) frågan: Vad är den viktigaste egenskapen hos en sprinter? Han svarade utan att tveka. – Body awareness. Jag håller fullständigt med. Styrka utan medvetenhet gör mera skada än nytta.

Som Feldenkraismetodens grundare Moshe Feldenkrais sa: ”Om du vet vad du gör kan du göra vad du vill.”

Idrottare och motionärer lägger ner mängder av timmar på sin träning. Vi tränar hjärta, lungor och muskler men vad vi oftast glömmer bort är att träna vårt nervsystem och det är här Feldenkrais kan komma in. Du kan prova en enkel lektion här.

2. Utnyttjande av skelettet. Vi är ofta fokuserade på muskler när det gäller träning vilket naturligtvis är viktigt men om vi inte har kontroll över hur vi organiserar skelettet så går all kraft till spillo. Det är via skelettet som kraften våra muskler utvecklar omsättes till rörelse.

I Feldenkrais så läggs mycket fokus på att använda skelettet på ett optimalt sätt. Kan vi organisera vårt skelett på ett sådant sätt att kroppen hålls uppe av skelettet istället för musklerna. Då blir musklerna fria att göra det de är tänkta att göra – nämligen röra oss!

3. Fötternas betydelse. Liksom när man bygger hus så är det viktigt med grunden. Ett hus som inte står på en stadig grund är inte mycket värt. För att nå resultat inom de flesta idrotter är starka, flexibla fötter av stor betydelse. Här hittar du 8 artiklar om våra fötter.

4. Prova något ovanligt. Tyvärr är idrottare och motionärer ofta rädda för att prova nya saker och för att misslyckas. Detta leder många gånger till stagnation eller skador. Vårt nervsystem behöver ha kul och prova nya saker för att fortsätta utvecklas. Läs gärna denna artikel av Anders Hansson fd. landsslagsman i friidrott.

5. Förstå hur vi använder våra bukmuskler. Tyvärr har många missförstått detta med bukmuskler och tror att starka bukmuskler är det samma som effektiva bukmuskler.

Framförallt vill vi ha smarta och flexibla bukmuskler. Begreppet Core träning ställer tyvärr till det en del. Lyssna gärna på  Proffessor Peter O`Sullivan i detta korta tal där han mer eller mindre tar död på detta begrepp.


6. Mindre viljestyrka och mera skicklighet. Många idrottskarriärer som spolierats av för mycket viljestyrka. Man lyssnar inte på kroppens signaler och fortsätter träna trots smärtor eller trötthet. Att nå framgång i idrott kräver förutom mycket träning också att man tränar rätt samt vilar när så behövs. Genom Feldenkrais metoden lär vi oss att lyssna på vad som sker i vår kropp och kan därigenom träna smartare. Här kan du läsa lite mera om detta.

7. Skilja på träning och lärande. Jag har tagit upp detta i en tidigare artikel men kortfattat så är det viktigt att lära sig hur innan man lägger på för stora träningsdoser. Många tränar med så bristfällig teknik att skaderisken blir väldigt stor. När du tränar ditt nervsystem med hjälp av Feldenkrais så kommer ditt lärande att förbättras och din träning blir då både effektivare och roligare.

8. Fördelning av kraften.  En optimal rörelse förutsätter att vi fördelar kraften jämnt i alla de muskler som medverkar i en rörelse. Då kommer rörelserna också att kännas lätta och behagliga. Vad som många gånger sker är att vi använder vissa muskler mer än andra.

9. Andningens betydelse för rörelse.

10. Låt alla delar av kroppen vara med. I videoklippet med den norske spjutkastaren Andreas Thorkildsen ser du ett exempel på detta. Då blir det både vackert och effektivt.

Allt detta och mera därtill kommer vi att utforska under kursen KRAFTEN I MEDVETENHET under hösten. I Malmö 20 – 21 september och i Stockholm 15- 16 november. Välkomna.

FÖRÄNDRING!

”Det enda som är konstant i livet är förändring” Seneca.

Jag har arbetat heltid som feldenkraispedagog sedan 1992 och ibland har jag tänk att vi feldenkraispedagoger kanske skulle kalla oss förändringspedagoger.

Som feldenkraispedagog träffar man dagligen människor som letar efter förändring. Det handlar ofta om att man söker lindring för smärta eller att man av någon orsak har mist delar av sin rörelseförmåga och vill ta tillbaka denna. Det kan också vara så att man vill förändra en stressad livssituation. Alltså oftast att man vill komma bort från något.

Det händer också att någon som söker upp mig för att de vill bli bättre på något, t.ex. förbättra sin löpning, eller sin golfsving etc. Det senare är oftast lättare att hjälpa någon med då det tycks vara lättare att röra sig mot något än att röra sig från något. (men det är ett annat ämne som inte behandlas idag)

De flesta av oss önskar förändring, ett bättre, ett annorlunda liv. Men hur uppnår vi detta?

Lyfta armen
Idag träffade jag en man som hade svårigheter att lyfta sin vänstra arm över huvudet. Smärta i axeln var det som han själv upplevde var den begränsande faktorn. Inom loppet av 45 minuter så lärde han sig en massa om sig själv och vänster arm var inte längre svår att lyfta.

Hur gick vi tillväga för att åstadkomma detta?
Jo, genom att utnyttja några av feldenkraismetodens principer.

  1. Minska ansträngningen
  2. Öka uppmärksamheten
  3. Göra det jag redan kan annorlunda och lättare

För att kunna förändra något så måste jag bli medveten om vad jag gör i annat fall är förändring en omöjlig uppgift. Och hur sker detta?

Weber-Fechner principen
Under 1800-taler var det två tyskar Weber och Fechner som upptäckte att för att kunna lägga märke till saker och ting måste jag minska mängden information. Som exempel kan vi ta att du på en rockkonsert har väldigt svårt att höra vad de intill dig säger. Men i ett ljudisolerat rum kan du höra en knappnål falla. Eller när det gäller synen så är det svårt att lägga märke till om någon stryker eld på en tändsticka om du befinner dig på en solbelyst strand. Men om du är på samma strand efter mörkrets utbrott kan en tänd tändsticka synas långt bort.

Samma förhållande är det med rörelser och muskelspänningar, ju mer jag anstränger mig eller ju snabbare jag rör mig desto svårare blir det att urskilja förändringar. Detta är något vi utnyttjar i Feldenkrais genom att göra små, mjuka och lätta rörelser. Samtidigt gör vi rörelserna på ett sådant sätt att vi väcker en nyfikenhet hos klinten/eleven.

Lära nytt
Feldenkraismetoden handlar om lärande. I det aktuella fallet så gjorde jag under lektionens gång min elev medveten om hur han gjorde när han lyfte vänster respektive höger arm. Genom att göra mindre och rikta uppmärksamheten upptäckte han ganska snabbt att när han lyfte höger arm, tryckte han vänster fot i golvet, kraften från golvet fortplantade sig genom skelettet vilket fick vänster höft att lyftas, höger sida av bröstkorgen vidgades och höger skulderblad började glida vilket fick höger armen att nästan lyftas av sig självt. På vänster sida var det en helt annan historia. Höger fot var inte organiserad för stående och han drog ihop vänster sidan när han lyfte armen. Redan efter denna upptäckt kunde han förändra sitt sätt att lyfta armen men det var inte slut här. Han hade alltså redan efter några minuter lärt sig något om sig själv.

Göra mindre – ta över arbetet – låta bästa sida lära den andra
Lektionen fortsatte nu med eleven liggande på Feldenkraisbänken. Hans rörelsemönster gick igen även i liggande där man kunde observera att avståndet mellan axel och höft var kortare på vänster sida. Det var också en tydligare förbindelse mellan vänster fot och höger axel än mellan höger fot och vänster axel.

Under den del av lektionen som försiggick på britsen så jobbade jag nästan uteslutande med att förkorta vänster sida av bröstkorgen (ta över det jobb han gjorde själv), klargöra förbindelsen mellan vänster fot och höger axel samt böja huvudet åt vänster och göra allt detta lättare för honom. Efter ca 20 minuter på britsen i rygg och sidliggande kunde jag sakta introducera samma sak på motsatt sida och hans hjärna var nu redo att ta till sig detta.

När han kommer upp att sitta igen så kan han lyfta båda armarna lika lätt. Dessutom satt och stod han betydligt jämnare och hans högra fot var nu bättre organiserat för stående.

Inte vid något tillfälle under lektionen stretchade vi eller gjorde någon rörelse som medförde obehag.

Vad lärde han sig? – kommer det att kvarstå?
Det är naturligtvis svårt att säga vad en annan människa har lärt sig. En bra feldenkraislektion gör eleven nyfiken på sig själv och sitt sätt att vara (detta gäller både individuella lektioner och medvetenhet genom rörelse lektioner). Man leder elevens uppmärksamhet genom beröring eller muntliga instruktioner och eleven upptäcker att mindre rörelser och mindre ansträngning har en förbluffande effekt på vårt sätt att vara. Dessa upptäckter kan sedan användas i alla delar av livet.

Genom att eleven lär sig ett nytt och behagligare sätt att vara på så kommer han/ hon förhoppningsvis att använda det nya sättet och därigenom kan lärandet bestå och fortsätta. Det man använder det utvecklar man och behåller.
Men ibland kan vanans makt vara så stor att det krävs flera lektioner. Det kan också vara så att det finns så mycket att lära att allt inte hinns med på en lektion.

Förändring är möjligt
Under alla de år jag arbetat med människor har jag sett många exempel på att förändring kan ske. Men det är inte lätt och ofta försvårar vi det genom att ta i för mycket, ha för brått och kanske också genom att ta för stora steg.

Förändringsarbete kräver: Nyfikenhet, uppmärksamhet och tålamod. Sakta ner och lyssna på vad som sker, testa alternativ, ta dig tid och var inte för ambitiös. Behöver du så tag hjälp av en Feldenkraispedagog.

KRAFTEN I MEDVETENHET 2

Kraften i medvetenhet – eller skornas betydelse för resten av kroppen
Siv (fingerat namn) är en av mina klienter som under lång tid haft problem med sitt vänstra ben och ryggen. När hon kom för en Feldenkraislektion i för någon vecka sedan så var hon väldigt glad. Jag undrade varför och då berättar hon att hon dagen innan fått ont i ryggen när hon böjde sig framåt för att plocka upp något på en stol snett framför henne åt höger. (Detta är något som hänt henne vid flera tillfällen).

Varför var hon då så glad? Jo, till skillnad mot det vanliga förloppet (då hon brukade ha ont i några veckor) så lyckades hon genom att uppmärksamma hur hon rörde sig på vägen till arbetet få besvären att försvinna inom ca 1 timme.

Bra startläge
Detta gav mig ett bra startläge för lektionen. Vi startade lektionen med att hon fick göra en rörelse där hon lät ena handen glida på framsidan av motsatt lår ner mot knäet. Detta är mycket likt det hon gjorde när hon fick ont i ryggen. Jag gjorde henne då uppmärksam på hur olika hon gjorde på höger och vänster sida. Hon upplevde själv att det var mycket trögare när hon gjorde det med vänster hand på höger lår. En annan sak som skilde sig var vad hon gjorde i knä och höftleder. (du kan själv prova hur du gör!) Hon har vid tidigare lektioner upptäckt att hon har en tendens att dra ihop sin vänstra sida.

Funktionell integrering
Efter detta bad jag henne att ligga på höger sida och började med ”hands on” delen av den individuella lektionen (funktionell integrering). Jag beskriver inte hela förloppet här då det skulle ta upp allt för stor plats. I korthet så hjälpte jag henne med att förkorta den vänstra sidan. (Så att denna kunde släppa efter, det är ofta så att om man hjälper en person att förkorta den sida de drar ihop så släpper personen efter) Några av de saker jag gjorde var att klargöra hennes rörelse alternativ i vänster fotled, där hon har en tendens att supinera (belasta på fotens utsida) och visa henne att det finns möjligheter att röra sig i bröstkorgen.

Glädje
Efter ca 35 minuter så bad jag henne stå upp igen. När hon reser sig upp så utbrister hon spontant: – Nu stå jag på hela vänster fot! I hennes historia finns en mycket besvärlig plantar fasciitis med långvarig tejpning och skoinlägg (vilket för övrigt inte hjälpte, men det är en annan historia )

När jag sedan bad henne att upprepa övningen från början av lektionen med att låta ena handen glida ner mot motsatt knä så blev leendet på hennes läppar ännu större. Hennes ögon strålade då hon upptäckte att det var lika lätt på båda sidor. Hon hade lärt sig att istället för att spänna vänstersidan när hon vred och böjde sig framåt låta revbenen röra sig.

Nya upptäckter
När hon efter att ha betalt går ut i kapprummet för att ta på sig skorna ber jag henne att åter uppmärksamma hur hon står. Det är tydligt för henne att hon nu står stabilt på båda fötterna, med tyngd på båda stortårna. Sedan tar hon på sig sina skor (traditionella skor med en låg klack och uppbyggt fotvalv) och jag ber henne då lägga märke till vad som händer. Hon får ett förvånat ansiktsuttryck och säger: – Jag glider ut på utsidan av fötterna, mest vänster och nu spänner jag hela min vänstra sida! Jag som trodde att dessa skor var bra för mig!

När hon sedan tog av sig skorna igen kunde hon åter stå balanserat utan att spänna vänster sida. Denna typ av skor är de enda hon har och man kan ju undra hur stor del de har i hennes besvär? Jag gav henne rådet att under dagen vara barfota så mycket som möjligt och försöka få tag i ett par platta skor utan uppbyggnad i hålfoten. Vi får se vad som händer framöver.

Kraften i medvetenheten
Detta var ett exempel på hur jag som feldenkraispedagog kan hjälpa en person att hjälpa sig själv. Jag gav henne genom de rörelser som jag gjorde med henne och genom sättet mina händer kommunicerade budskapet en ökad medvetenhet och flera valmöjligheter. Efteråt kunde hon sedan själv märka skillnaderna och nu är det upp till henne att utnyttja sina nya möjligheter. Och det är den ökade medvetenheten som gör detta möjligt. Utan kroppsmedvetenhet så hade det inte varit möjligt för henne att observera skillnaden före och efter lektionen. Hon hade känt sig bättre men inte upptäckt vad hon själv kunde göra för att påverka situationen. Förmodligen hade hon behållit sina gamla skor och gått tillbaka till samma sätt att stå på som före lektionen vilket förmodligen inte varit så positivt.

Klicka här för en tidigare artikel jag skrivit om medvetenhet.

En ökad medvetenhet ger dig ökade möjligheter i allt du gör. Du kan lära dig mera om medvetenhetens betydelse på denna kurs.

Om du i kategorifältet klickar på fötter så hittar du en del inlägg om våra fötter som kanske kan vara intressanta.

FELDENKRAIS OCH RIDNING 3

Här kommer tredje inlägget på temat Feldenkrais och ridning.

Feldenkraismetoden är en komplex metod och varje pedagog har en välutrustad verktygslåda till sitt förfogande. I föregående inlägg fick du prova hur du kan använda dig av metoden på din väg mot bättre ryttarkänsla. Här följer ännu ett exempel på en enkel handling du kan leka med oavsett din och hästens utbildningsståndpunkt, nämligen att vända rätt upp i skritt. Du kan förstås använda andra ridvägar också, om du så önskar.

Det är inte viktigt att du vänder exakt vid bokstaven, eftersom det är själva vändningen vi fokuserar på.

Arbeta gärna med frågorna vid varje punkt under flera vändningar innan du går över till nästa punkt. Under hela lektionen: Observera då och då din andning. Iaktta också om du spänner dig någonstans i onödan.

  • När börjar du titta var du ska ta vägen? Precis i svängen? En bit innan, hur långt innan? Var tittar du? Precis där du vänder, eller bort på nästa kortsida? Eller någon annanstans? Flyttar sig din blick under tiden du utför ridvägen, eller har du blicken på mer eller mindre samma plats hela tiden?
  • Vilken del av dig rör sig mest i vändningen? Huvudet? Bröstkorgen? Armarna, händerna? Bäckenet? Inre skänkeln eller yttre? Något annat?
  • Hur initierar du rörelsen? Är det med den del av dig som rörde sig mest, eller någon annan? Flera delar samtidigt?

När du börjar skönja ett mönster i hur du utför vändningen kan du experimentera lite.

  • Starta rörelsen från olika platser. Vad blir annorlunda om du initierar från

a) bröstkorgen b) inre skänkeln c) yttre axeln d)halsgropen e) naveln f) inre sittbenet? Osv.

  • Gå tillbaka till den del av dig som var mest aktiv i rörelsen och gör minst med den nästa gång. Öka rörelsens storlek med en annan del. Fortsätt med olika kombinationer.

Hur påverkas hästen annorlunda av de olika varianterna? När blir kvaliteten bäst?

Vill du läsa mer om feldenkrais och ridning? Då kan du gå in på min hemsida: www.feldenrid.se, där du bl.a. hittar en artikel i ämnet.

Hästiga hälsningar

Charlotte

FELDENKRAIS OCH RIDNING 2

Här kommer inlägg 2 om Feldenkrais och ridning av Charlotte Zetterberg.

Osynliga hjälper

För den som aldrig suttit i en sadel verkar det inte råda något tvivel om hur man gör. För att starta eller öka farten bankar man lite med hälarna i hästens sida. Vill man stanna drar man bara i tyglarna.

Inget finlir här, inte. Dessutom är det ju hästen som gör allt jobb, så frågan är väl varför det över huvud taget behövs ridskolor?

Vi som spenderat både tid och pengar på att utvecklas som ryttare känner nog mest en uppgivenhet inför ovanstående. Vi vet att det liksom inom andra sporter krävs tekniska färdigheter, men också det vi kallar ryttarkänsla. Det är först då vi börjat nosa på denna åtråvärda känsla, som ridningen börjar se lätt och elegant ut, med i det närmaste osynliga hjälper.

Charlotte med häst

Betyder det att vi så småningom kommer till ett stadie där vi gör ingenting? Nja, inte riktigt. Det handlar snarare om ha ett väl utvecklat kinestetiskt sinne (rörelsesinne), att vara välkoordinerad, att kunna stämma av kraften och graden i hjälperna och, förstås att ha god timing. Och, ja, dessa delar hänger ihop med varandra.

Ju mer precis du är i din placering av skänkel eller sittben, desto mindre gest och mindre kraft behövs. Apropå kraft och avslappning, förresten! Det kan bli för mycket av det goda, också när det gäller att vara avslappnad.

Feldenkrais talar om att minska den onödiga spänningen, vilket innebär att stämma av kraften, så att det blir lagom mycket. Lagom mycket avslappning och i rätt delar.

För att hålla balansen till häst utan tyglarnas hjälp fungerar det knappast att sitta som en geleklump. En viss bålstabilitet är nödvändig.

Vid ridning av en rörelse kan du i ena sekunden behöva släppa en spänning i axeln, samtidigt som inre låret ligger an tydligare mot sadeln. I nästa sekund kanske något annat gäller, beroende på hur hästen svarar.

Ryttaren med finstämd känsla kan med lätthet använda varje del av sig själv välkoordinerat och medvetet, med exakt avstämd kraft och i precis rätt ögonblick, timing.

Apropå det, hur ofta använder du exakt samma grad av skänkeltryck? Har du fler än två lägen? Sätt dig i sadeln och gör dig redo för en stunds experimenterande.

Du kan välja mellan två alternativ. Antingen har du en sifferskala med exempelvis 1-10 eller så kan du göra en skala med bilder. Minsta möjliga kan t.ex. illustreras av en fjäder, steget därefter av hästens mule som möter din hand osv.

Fokus kommer att vara på skänklarna, men du kan också då och då rikta din uppmärksamhet till andra delar; andning, händer, blicken. När avsikten är att lära dig och din häst att kommunicera med små hjälper är det inte så bra att ha handbromsen åtdragen!

 

Börja från halt., på ganska lång tygel. Hur mycket kraft behöver du använda för att hästen ska gå fram i skritt?

Om din häst inte svarar på minsta möjliga kan det bero på några olika saker:

  • Din skänkelhjälp är för lång eller kort. Prova att variera längden.
  • Du fortsätter att klämma med skänkeln, dvs glömmer att slappna av i ditt ben mellan signalen.
  • Du har handbromsen åtdragen på något vis.
  • Hästen är van vid stora åthävor och behöver lära om. Förmodligen måste du då upprepa några gånger med en starkare hjälp (ev klargöra med spö) för att få ett svar. Återvänd därefter till en mindre signal. Så småningom kommer din häst att förstå vad du är ute efter.

Du kan utöka övningen till att observera vilken del/delar av skänkeln du använder; fot, underben, lår. Samma på höger och vänster sida?

Hur använder du dina skänklar i sidvärtesrörelser?

Lycka till med ditt experimenterande!

Besök gärna Charlottes hemsida.