Lära att gå på nytt. Del 2

Det finns oerhört många hälsofördelar med regelbundna promenader dessutom kan det vara både behagligt och skönt. Men för en del är det av olika orsaker varken skönt eller behagligt.

Vi kan lära oss att gå bättre
Men det går att göra något åt, att gå är något vi alla har lärt oss. Men ibland så har vi missat något i inlärningen eller så har vi råkat ut för något (olycka, skada) vilket påverkar vårt sätt att gå på ett negativt sätt. Vi har dock en stor förmåga att lära och lära om vilket gör att vi alla kan lära oss gå på ett bättre och njutbart sätt.

Golfspelare

Ett exempel
För en del år sedan träffade jag en man som haft problem med att gå en tid. Han fick ont i sin högra höft när han promenerade, vilket gjorde att han tvingades avstå en av sin käraste sysselsättningar nämligen att spela golf.

En av de första saker jag gjorde när vi sågs var att be honom gå runt i rummet. Jag observerade då att han haltade något (han tog längre steg med hö ben). Själv märkte han det inte.

Då bad jag honom lyssna till hur det lät när han gick. Efter en kort stund så säger han med förundran i rösten: – Jag haltar ju.
Han fortsatte at gå runt och jag gjorde honom uppmärksam på hur haltandet gjorde hans gång osymmetrisk. Han landade olika på sina båda fötter, armarna rörde sig olika med mera. Då bad jag honom att prova halta med andra benet. Det tog en liten stund innan han lyckades med detta och efter några varv i rummet säger han: – Men nu börjar det göra ont i den andra höften.

Efter detta så ger jag honom en individuell feldenkraislektion där jag hjälper honom att bli medveten om att han använder sina kroppshalvor olika och för att sedan visa honom hur han kunde göra det mer lika. En process som tog ca 30 minuter.

Han kommer upp på fötter igen och märker genast att han står mera balanserat och när han sedan går runt i rummet är hältan borta. Några dagar senare ringer han mig och berättade glädjestrålande att han gått en golfrunda utan besvär.

Jag väljer att inte beskriva den individuella lektionen i detalj då det skulle ta upp väldigt stor plats. Men om du är intresserad kan du titta på detta youtube klipp som visar en lektion med en man som har besvär med sin gång.

Detta är ett av många exempel på hur vi genom att öka vårt medvetande kan ”återlära”/hitta vårt naturliga rörelsemönster.

Full balans

Gammal skada – vana
En sak som framkom under intervjun av mannen var att han ett 10-tal år tidigare hade råkat ut för en olycka och brutit höger underben. Förmodligen hade han lärt sig att halta vid detta tillfälle (vilket ju är ganska praktiskt när man går omkring med gipsat ben) och förmodligen utan att veta om det fortsatt att halta även efter att benet läkt. Besvären kom först långt senare eftersom vår kropp kan klara en hel del missbruk av olika slag.

Det är liter ovanligt att det går så här fort att förändra sina vanor. Det brukar normalt ta lite längre tid.

Även du kan lära om eller bli bättre på det du redan kan. För att lära mer om gång; Klara, färdiga, GÅ: 2 – 3 SEPTEMBER I MALMÖ. Eller boka en individuell lektion.

Mera om gången inom kort, jag jobbar på ett inlägg om skornas påverkan av vår gång samt eventuellt ytterligare något.

Om du missat del 1 så finns den här.

Lära att gå på nytt! Del 1

På promenad

Tyvärr är det många av oss som inte njuter av att promenera, men genom att ”återlära” hur vi går kan vi förbättras fysiskt och psykiskt.

Människan är det enda djur som går upprätt på två ben. Fördelarna med detta är stora, det ger oss förmågan att ha uppsikt över omgivningen, våra händer är fria för att bära och utföra olika typer av aktiviteter m.m.

Vår kropp är skapt för att gå och springa: våra fötter, ryggraden, muskulaturen och även vår hjärna. Vi människor har förmågan att gå eller springa långa sträckor varje dag.

Bra för hälsan
Det är också välkänt att promenader är väldigt bra för vår hälsa; det stärker hjärta-lungor och skelett. Det är också ett fantastiskt sätt att bränna fett. Det finns till och med forskning som visar att promenader gör oss mera kreativa. Vi vet alla att det är bra för oss att gå men många av oss har problem med det. Vi haltar, släpar oss fram och får ont när vi går längre sträckor. Vi rör oss inte alltid så bra som vi kan.

Något vi lärt
Att gå och i ännu större omfattning att springa är något som vi måste lära och det tar flera år att behärska det till fullo. Sedan sker det ju saker i våra liv som påverkar gången. Olyckshändelser, skador med mera gör att vi tappar bort den lätthet som vi kanske hade som unga. Vi tror att man inte kan göra något åt detta, men faktum är att det går! Vi kan lära på nytt! Vi kan åter hitta det naturliga, lätta och njutbara sättet att gå på som våra kroppar är fysiologiskt skapta för.

Och naturligtvis påverkar vårt sätt att gå även hur vi springer.

Kursen Klara, färdiga, GÅ som jag håller i Malmö 2-3 september kommer att hjälpa dig att hitta ett lätt, njutbart och elegant sätt att gå på. Välkommen.

Nedan en kort video med en kollega till mig som ger dig en liten hint om vad gång innebär och en del av det vi kommer att utforska under kursen 2-3 september.

Jag kommer att skriva mera om gången närmaste tiden så kolla bloggen då och då.

Backarna har planat ut

Snabbare med mindre ansträngning!

För någon vecka sedan fick jag ett mail från Tomek, en polsk triallöpare som jag hade förmånen att ge en individuell feldenkraislektion till drygt en vecka tidigare. Tomek håller på att utbilda sig till feldenkraispedagog och jag träffade honom när jag undervisade under 7 dagar på hans utbildning i Barcelona.

Barfota

Han tackar för lektionen och berättar att han gjort fantastiska framsteg i sin löpning efter veckan i Barcelona. Efter hemkomsten sprang han sin vanliga träningsrunda (10,5 km med ca 450 höjdmeter), löpturen kändes ovanligt lätt och till sin stora förvåning upptäckte han att han sprungit ca 5 minuter snabbare än normalt. Några dagar senare gör han ett något kortare och intensivare pass där han förbättrar sitt mer än 3 år gamla personliga rekord med nästan en minut. Bara några veckor tidigare var han 1:40 långsammare. Så här säger han själv: ”Jag inte bara springer snabbare, utan jag känner att min Kropp klarar uppförsbackarna mycket lättare. – Jag är mindre hoptryckt, känner mig mera öppen på framsidan. Känner att jag inte drar in svansen under mig utan sticker ut den och detta hjälper mig att engagera mina glutéér mera. Jag har en känsla av att jag är längre när jag springer i backarna och backarna som jag sprungit i hundratals gånger tycks nu plattare än de varit tidigare.”

Hur kan detta vara möjligt?
Det låter ju otroligt. Att med mindre ansträngning springa sin normala 10,5 km runda 5 minuter snabbare? Och denna förbättring sker inte genom mera träning utan efter feldenkraislektioner.  Det kan låta otroligt men jag är inte så väldigt förvånad jag har upplevt liknade saker tidigare även om just i Tomeks fall är det lite större förbättringar än vanligt.

De 7 dagar med feldenkrais 5 – 6 timmar per dag fokuserade mycket på hur vi använder oss själva i stående, sittande och under gång. Samt hur vi använder vårt skelett. Dessutom fick Tomek även en individuell lektion av mig som var skräddarsydd för just honom (Många av oss använder vårt skelett så att vi måste överarbeta våra muskler). Om jag kan använda mitt skelett så att krafter jag alstrar med mina muskler går igenom skelettet på ett effektivt sätt, så blir alla mina rörelser mycket effektivare. I den individuella lektionen arbetade vi specifikt med att släppa onödiga muskelaktiviteter i bålen. Liksom många andra löpare så hade Tomek en tendens att jobba väldigt mycket med sina bukmuskler. Man fokuserar allt för mycket på ”core- stability” när man istället borde tänka ”core-mobility”.

Lära sig känna
Detta är saker som är väldigt svårt att känna när man springer eller går och om jag inte kan känna vad jag gör så kan jag inte heller ändra på något. Därför kan det vara väldigt effektivt med feldenkrais där vi i en ny miljö blir medveten om vad vi gör och lär sig att göra det annorlunda. När man sedan kommer tillbaka till sin vanliga sysselsättning (i Tomeks fall löpning) kan man i oftast göra detta på ett nytt och effektivare sätt. Allt detta gjorde det möjligt för Tomek att hitta ett nytt rörelsemönster som var mera effektivt.

Så genom att röra sig (springa) mera effektivt så gick löpturen snabbare, upplevdes dessutom som mindre ansträngande. Inte illa.

Träna och rör dig smartare…

Träna hjärnan och nervsystemet
När vi tränar så är vi oftast väldigt fokuserade på våra muskler och glömmer bor vårt nervsystem. Men faktum är att när du upplever att något är tungt eller svårt, så är det oftast beroende på att nervsystemet inte fungerar som det skall och behöver lära sig mer. Inte så ofta på bristande muskelstyrka eller uthållighet. Naturligtvis måste vi jobba med dessa två saker också men det viktigaste först.

Vill du liksom Tomek blir en bättre löpare så är du välkommen till någon av våra kurser (”Den medvetne löparen” och ”Klara, färdiga, GÅ”) eller boka en individuell lektion.

Fotvalets betydelse

Här är en artikel från Amerikanska runners world om hur betydelsefulla våra fötter är.

Barfota

I artikeln berättar man om en undersökning som visade att man förlorar en massa energi om fotvalvets rörelse förhindras.
Detta är just vad som sker när man använder sig av uppbyggda skor eller skoinlägg.  Därför borde vi istället använda tunna skor eller vara barfota. Samt stärka våra fötter.

Här är en liten övning för dina fötter.
Observera att det saknas lite i början på inspelningen så innan du startar:

Fixa till en plats på golvet att ligga på. Liggunderlag eller filt blir bra.

Sedan börjar du med att stå upp på båda benen. Lägg märke till hur du står. Hur är tyngden fördelad mellan dina fötter?
För sedan kroppstyngden över på ena sidan några gånger. Vilken sida valde du?
Sedan samma åt andra hållet.

Ligg sedan på rygg och rulla huvudet från sida till sida. Efter detta kan du starta ljudet och bara följa instruktionerna..

Mycket nöje.

 

Nyttan med att vara barfota eller i tunna skor!

Förra veckan fick jag ett mail från en bloggare på Nya Zeeland som hittat min blogg och gillade ett inlägg jag skrivit om löpning. Den medvetna löparen.

Det är ju trevligt att det man skriver uppmärksammas på andra sidan jordklotet. Det gjorde ju att jag uppmärksammade personens bloggsida och här är en intressant artikel om hälsovinsterna med att vara barfota eller använda minimalistiska skor.

Hela 15 hälsovinster kan man uppnå enligt denna artikel:

  1. Snabbare återhämtning
  2. Förbättring av löpekonomin
  3. Syreförbrukning, eller VO2 max, höjs på grund av de specifika rörelser som barfota löpning innebär
  4. Barfota löpning eller löpning i minimalistiska skor stärker fotens muskler, senor och ligament.
  5. Utveckling av ett mera naturligt steg
  6. Förbättring av balans och proprioception
  7. Du blir stimulerad att springa utomhus vilket är hälsosammare än att springa inne på löpband
  8. Förbättrad sömn
  9. Förbättring av ditt arbetsminne
  10. Hjälper till att förebygga plantarfacit, en mycket vanlig skada bland löpare
  11. Ökad blodcirkulation
  12. Positiv effekt på det parasympatiska nervsystemet
  13. Förbättring av din allmänna hälsa
  14.  Övergång till barfota löparskor kan återföra dig till en mer naturlig tillstånd och kan öka dina chanser att överleva
  15. Att vara barfota eller använda minimalistiska skor ger dig ofta en känslan av frihet, helande och andra positiva känslor

Som du ser en väldig massa positiva saker, men som alltid med saker som skrivs så bör det tas med en nypa salt. Läs gärna artikeln själv

Sedan avslutas artikeln med en del råd för nybörjare som är bra, jag håller dock inte med om författarens tips om vilka skor som är bäst. Men det är ju en fråga om tycke och smak.

Vad tycker du om detta?

Hur blir jag bättre på saker?

Vi vill väl alla bli bättre på saker och ting. Men hur?

Lyssna på detta TED talk med Eduardo Briceño så får du massor av tips.

Han pratar om hur vi kan utvecklas och lära. Det hjälper inte att bara arbeta hårdare. Det handlar om att lära och om att göra misstag. Att hela tiden prestera gör att vi slutar att utvecklas.


Hela detta tal skulle kunna vara en reklamfilm för feldenkraismetoden för allt han talar om är kännetecknande för feldenkrais.

Fötter, fråga doktorn

I morse (2017-01-12) så såg jag att nästa program av fråga doktorn skulle handla om fötter. Intressant, vad kan de tänkas säg? Ska jag vänta tills efter programmet eller är det bättre att berätta för dem vad jag tycker före? Jag bestämde mig för att skriva till dem redan nu, då jag befarar att de kanske inte har samma åsikter om skor som jag.
Här nedan kan du se vad jag skrev.  Fråga doktorn programmet om fötter sänds 16/1 2017.

Hej.
Såg just på ert senaste program där ni på slutet berättar att nästa program ska vara ett specialprogram om fötter. Ser fram emot detta då fötter är viktigt och ett av mina specialintressen och dåliga/felaktiga skor är orsak till mycket lidande.

Jag blir dock lite konfunderad då ni avslutar med att säga att det är viktigt med uppbyggda och stadiga skor.  Jag har av erfarenhet lärt mig motsatsen. Nu kanske jag föregriper ert program men vill gärna göra er uppmärksam på att uppbyggda skor inte är speciellt fotriktigt.

Har varit sjukgymnast sedan 1982 och träffat 1000 tals klienter. Genom åren har jag lärt mig att uppbyggda skor tyvärr har en stor del i många besvär. Förutom naturligtvis fotbesvär så påverkar skors uppbyggnad allt där ovanför negativt.

”The human foot is a masterpiece of engineering and a work of art.” Leonardo da Vinci.

Det är kloka ord. Om man tittar på vår kropps anatomi i allmänhet och fötterna i synnerhet så är det som Leonardo säger ett mästerverk. Men om man tittar på de flesta skor så gör de allt för att förhindra mästerverket att fungera.

En av de saker som moderna skor har är en klack. Den mänskliga foten är i ståendet plan och resten av kroppen är konstruerad för detta. Höjs hälen upp så rubbas jämvikten.
Jag har genom åren sett väldigt många dåliga knän, höfter, ryggar och nackar som beror på att man bär skor med klack.
En 2 cms klack motsvarar att man höjer ena sidan av Turning torsos grund (ett 192 m högt hus i Malmö) med ca 2 m. Det hade fått katastrofala följder vilket det också får på människans kropp.

Nästa sak som ställer till det för oss är det uppbyggda fotvalvet som de flesta skor är försedda med. Detta förhindrar fotens normala rörlighet och dämpningsförmåga. Vårt fotvalv fungerar på samma sätt som alla andra valvkonstruktioner, t.ex. ett brospann. Lasten på bron föres från vägbanan ner i marken på ömse sidor. Om man skulle placera en stötta motsvarande skornas uppbyggnad så fungerar inte konstruktionen och kollapsar. Samma sak sker med vår fot i en uppbyggd sko. Kraften kommer inte ner där den ska, dvs. i häl och framfot. Fotens muskler får/kan inte arbeta som de ska och försvagas. Följden blir fotproblem och på sikt problem längre upp.

En annan konstruktionsdetalj som man ser på många skor är en så kallad toespring, det betyder att främre delen av sulat böjs uppåt. Detta gör man för att sulan ofta är så hård att den inte böjs tillräckligt för att foten ska kunna avvecklas på ett naturligt sätt. Denna toespring påverkar oss på flera sätt, de allvarligaste är:

När främre delen av foten böjs uppåt så blir det en uttöjning av alla strukturer på fotens undersida vilket omöjliggör en normal funktion. Och inte minst viktig är att det blir väldigt svårt för vår stortå (som är viktig för balansen och frånskjutet) att ge oss det stöd vi behöver då den ju inte får kontakt med underlaget.

Sist men inte minst så har vi problemet med att nästan alla skor i en vanlig skoaffär har alldeles för trång tåbox. En naturlig fot är som bredast längst fram. Hur många skor ser ut så? Därför måste fötterna anpassa sig till skorna när det borde vara tvärt om.

Vi behöver skor (speciellt under den kalla årstiden) för att skydda våra fötter. Men en bra sko måste ge foten och resten av kroppen möjlighet att fungera på ett naturligt sätt vilket tyvärr inte är fallet med de flesta skor som finns på marknaden.

Hur ska en bra sko se ut?

Platt, ingen klack eller hålfotsuppbyggnad. Så tunn sula som möjligt för foten ska kunna röra sig. Rymlig tåbox. Sådana skor finns men är svåra att hitta.

Sedan måste man vara medveten om att det krävs också en stor försiktighet om man byter till fotriktiga skor (se ovan) eftersom vi under årtionden haft våra fötter fängslade i olämpliga skor så flesta människors fötter är försvagade och missformade. Därför kan man inte helt plötsligt kasta de gamla skorna utan det krävs rehabilitering av fötterna. Det finns också en del sjukdomsfall där det krävs speciella åtgärder.

Det blev ett ganska långt brev men jag hoppas att ni har tid att läsa det. Jag har skrivit mera om fötter som finns att läsa här>

Kan också rekommendera en fantastisk bok i ämnet: Moderna skor och plågade fötter av Helle Gotved.

Skor är förmodligen en av de uppfinningar som skadar människor mest och jag hoppas att ert program kan få folk att bli lite klokare och inte fortsätta gå omkring i skor som hindrar fötterna att göra de de kan och ska.

MVH

Göran Mörkeberg

Ska bli intressant att se programmet.

 

Respekt; Allt hänger samman

Brist på respekt
Det talas mycket om respekt och kanske framförallt brist på respekt. Vi ser dagligen exempel på detta inte minst i sociala medier. Vi kallar folk olika saker, vi blir kallade olika saker.

Har det alltid varit så eller har det blivit mera av detta? Jag är inte så säker men från min horisont tycks det vara mer, men det är ju så att jag har kommit upp i en sådan ålder att jag faktiskt glömt hur det var när jag var ung. I en del sammanhang är jag säker på att det var sämre, respekten för barn och ungdomar tror jag var sämre för. (men det kan ju kanske bero på att det var jag som var ungdom för)

Kan vi göra något åt det?
Eftersom jag är optimist så svarar jag; visst kan man göra något åt det. Men vad ska man göra? Var ska man börja?

Jag tror att vi måste börja med att respektera oss själva. Jag är övertygad att bristen på respekt mellan människor oftast grundar sig i en brist på självrespekt. Man behandlar inte sina närmaste respektlöst om man respekterar sig själv!

Men att behandla sig själv med respekt är inte lätt.

Jag har sedan mer än 25 år tillbaka arbetat med Feldenkraismetoden i rehabilitering och undervisning. Jag har haft förmånen att arbeta med en väldig massa fantastiska människor, haft förmånen att hjälpa människor med rehabilitering efter olyckor, sjukdomar, skador och annat.

Självrespekt
En sak som har blivit mer och mer tydlig för mig genom åren är hur brist på självrespekt skapar problem för människor. Ofta försvåras rehabilitering av denna brist på självrespekt.

Vi är uppfostrade i en kultur och i ett samhälle som inte lär människor självrespekt. Redan som barn lär vi oss att anpassa oss efter de vuxnas önskemål, att tillfredsställa de vuxnas behov. Vi får lära oss att inte gråta, inte störa de vuxna. Jag vet att du kanske tycker att det är tvärt om, att barn curlas och så vidare, men att curla våra barn är inte att lära dem självrespekt, det är respektlöst.
Vi upptäcker tidigt att för att få respekt på förskolan, i skolan så handlar det om att lära sig de regler som finns (oftast skapade av vuxna) och följa dem.

Detta sitter kvar senare i livet. I arbetslivet måste jag lära mig vilka regler som gäller (och naturligtvis är det viktigt) och följa dem. Det gäller både skrivna och oskrivna regler. Ibland kan jag komma i svåra situationer om mina egna värderingar inte stämmer överens med de för tillfället rådande reglerna i samhället. Men eftersom jag är välutbildad av samhället så lägger jag oftast mina egna värderingar åt sidan.

När det gäller det som jag sysslat med under större delen av mitt yrkesliv nämligen rehabilitering så är det på samma sätt. Om jag ska kunna få hjälp inom den traditionella vården så måste jag anpassa mig till den. Jag måste följa de skrivna och oskrivna regler som finns. Även om det känns fel med den behandling som vården föreskriver mig så har jag lärt mig att tacka och ta emot. Det hör också till saken att jag ofta inte har fått lära mig att känna efter vad som känns rätt för mig så även om jag hade kunnat välja hade jag inte vetat hur!

Jag ser detta dagligen i mitt arbete, människor är så programmerade att de inte ens märker hur de gör sig själv illa. Vårt samhälle har skapat en massa, som i stort sätt gör vad samhället ber dem att göra utan att känna efter vad som är bra för dem själva.

Vad kan vi göra och var ska vi börja?
Låt oss ta den sista frågan först. Var börja? Jo, jag är säker på att vi måste börja med att lära oss att respektera oss själva. Detta är absolut inte lätt och det tar tid.

För hur lätt är det att göra ens dagliga aktiviteter så att de känns behagliga och bekväma? Men vi måste börja där det är lättast. Börja att i dina dagliga sysslor då och då stanna upp och känn efter… är du just nu snäll mot dig själv? Gör du det du gör på ett bekvämt och behagligt sätt? Behandlar du dig själv med respekt? Gör du det du gör på ett elegant sätt och med en känsla av att det är estetiskt tilltalande? Detta är inte lätt och det krävs att du är snäll mot dig själv när du gör det.

Du kommer att upptäcka att du av och till beter dig dumt och respektlöst mot dig själv. T.ex. är det inte helt ovanligt att jag ibland håller andan och inte ger mig själv den mängd luft som jag förtjänar. Eller att jag ibland fortsätter med en syssla trots att jag har ont. Är inte det respektlöst så vad är då respektlöst?

Men om du inte ens kan utföra enkla dagliga sysslor utan att respektera dig själv hur ska du då kunna visa respekt mot andra?

Feldenkraismetoden
För många år sedan kom jag i kontakt med denna fantastiska metod som heter Feldenkraismetoden. Jag blev fascinerad av metoden då jag redan efter någon enstaka övning upptäckte att jag kunde göra saker som jag tidigare inte kunde. Att saker som jag tyckte var svåra blev lättare.

När jag sedan utbildade mig till Feldenkraispedagog, upptäckte jag hur jag på ett betydligt effektivare sätt kunde hjälpa mina klienter jämfört med när jag jobbade med fysioterapi. Då ökade min fascination.

Självrespekt, var snäll mot dig själv
Men den allra största potentialen har förmodligen metoden när det gäller att hjälpa oss till en ökad självrespekt och därigenom till en ökad respekt för varandra. Detta är dock något som det tagit mig en del år att inse.

Men hur ska jag kunna få fler att inse detta? Hur ska jag kunna få folk att prova på något med ett så underligt namn som Feldenkrais? Hur ska jag få folk att våga lägga sig på golvet och känna efter. Att ställa sig frågor om sig själv? Att vara snälla mot sig själva?

En av de saker som är svårt med Feldenkrais (tror jag) är att det faktiskt är väldigt enkelt.

Man behöver inte göra mycket. Man blir inte svettig. Det gör inte ont. Det är kul. Det är intressant och varierande. Man behöver inte vara duktig. Man kan göra saker i sin egen takt. Ingen ger betyg. Man känner sig ofta glad, lätt, avspänd, rörligare, piggare efteråt. Det låter ju lätt eller hur?

Men tänk efter. I hur många sammanhang behöver du inte vara duktig? Ta i? Hur ofta får du lov att ha kul? Göra saker utan att någon värderar vad du gör? Inte göra ditt bästa? Det är faktiskt för de flesta människor väldigt svårt att vara snäll, mot sig själv. Att bara göra det som känns behagligt, att hålla sig inom sin bekvämlighetszon. Men jag garanterar, de få gånger man lyckas så känns det helt underbart.

Därför fortsätter jag att hålla erbjuda kurser, individuella lektioner med mera. För jag gillar verkligen att göra det jag gör och jag ser också hur bra alla som provar mår av det.

Hoppas vi ses snart. Men till dess visa dig själv respekt och var snäll mot dig själv!

Den medvetna löparen

wp_20160728_11_09_02_pro

Löpnörd
Jag har sprungit i större delen av mitt liv. Varit mer eller mindre löpnörd sedan 10 års ålder. Läser väldigt mycket om löpning och träning.

Tävlade i mycket liten omfattning som tonåring, var friidrottstränare under 70 och 80 talet. I slutet av 70 talet skadade jag min högra hälsena i samband med fjällvandring och sedan dess har hälsenorna besvärat mig av och till även om det blivit mindre och mindre sedan jag började med Feldenkrais. Jag älskar fortfarande löpning. Tävlar gör jag mycket sällan, senast var drygt 10 år sedan.

Njuta av löpning
Jag utbildade mig till sjukgymnast och sedan till Feldenkraispedagog. Genom feldenkraismetoden har jag lärt mig att njuta mera av min löpning och jag har också av och till haft förmånen att kunna hjälpa andra löpare att njuta mera av sin löpning.

Hur blir man en bättre löpare?
Detta tycks vara något som väldigt många undrar. Vem vill inte bli bättre på något man tycker om att göra?

Vad säger Google?
När man använder allas vårt uppslagsverk (Google) och försöker ta reda på hur man blir en bättre löpare så får man hela tiden liknade tips.
Spring mer, spring fortare, spring långsammare, löpskolning, tänk på din hållning med mera, med mera.

Något saknas
Vad jag saknar nästan helt (den ende som talar om detta förutom feldenkrais pedagoger med intresse för löpning är den engelske löpcoachen Lee Saxby ) är något om hur jag kan använda min hjärna och mitt nervsystem för att förbättra min löpning.

Lite underligt, men kanske inte ändå. Vi är så fokuserade på muskler, syreupptagning med mera och tänker alldeles för lite på teknik och att det faktiskt är vår hjärnas och nervsystems kapacitet som bestämmer kvalitén på våra rörelser.

Lyhördhet och uppmärksamhet
Jag är övertygad om att väldigt många skulle kunna bli bättre löpare genom att bli mera lyhörda och medvetna om vad de gör när de springer. Det är inte alldeles lätt och kräver mycket tålamod. Men det är också belönade, kan göra löpningen roligare, snabbare och även minska skadebenägenheten.

Under de senaste två åren har jag haft förmånen att hjälpa en av våra bästa långdistansare att bli bättre som löpare och så här skrev han om vårt samarbete för ca 1 år sedan.

När jag nu håller på att förändra min verksamhet så har jag tänkt ägna lite mera tid åt löpning, dels springa lite mer själv men också hjälpa andra som vill bli bättre löpare. Man kan faktiskt bli en bättre löpare inte enbart genom att träna mer men framförallt genom att träna smartare och genom att träna sitt nervsystem.

Följ min blogg framöver så kommer mera. Men redan nu kan du läsa en del av mina gamla blogginlägg om löpning.

Men man måste ju träna också så nu ska jag ut och springa en tur. Ha det bra tills nästa gång.

Beröring och att bli berörd!

Vi tar i varandra (berör) dagligen, hur vi gör detta påverkar oss själv och dem vi berör. Vi blir också berörda (på ett mentalt sätt) av vad vi ser och hör.

I mitten av september var jag på semester på den grekiska ön Lesbos. Härligt väder, sol, bad och avkoppling. Men det fanns en annan verklighet också.

Du kanske känner igen namnet Lesbos? Jo detta är en Grekisk ö som vi hört mycket om i nyhetssändningarna sedan i somras. Flyktingar handlar det om och det finns massor av dem på denna ö. Dagligen riskerar människor sina liv på överfulla gummibåtar från Turkiet för att ta sig till EU.

Nedan en kort video om hur situationen såg ut i juli.


När vi var där tycktes det som om situationen var något bättre det fanns många volontärer på plats som tog hand om de nyanlända. Olika hjälpprojekt gör jättearbeten. Men det var en skakande upplevelse.

Även här i vårt land tar vi emot massor av människor dagligen och i min stad Malmö görs ett fantastiskt arbete på många fronter.

Dagligen hör vi uppskakande berättelser om flyktingars fasansfulla resor för att fly undan krig och andra otrevligheter. Berättelser om misshandel och mycket annat hemskt. Det är för mig ofattbart hur man kan behandla sina medmänniskor så illa. Man kunde önska att alla fick förmånen att bli sedda och berörda på samma sätt som ett litet barn blir berört av en kärleksfull förälder. Som i denna fantastiska video.

Jag liksom så många andra vill naturligtvis hjälpa till. Så vad kan vi göra, ja jag vet inte vad du kan eller vill göra men jag har bestämt mig att försöka bidra på följande sätt.

I november håller jag en kurs (GET IN TOUCH – BERÖRING) som handlar om beröring och känsel. (OBS! Denna kurs har redan genomförts: se gärna på vår kurssida för kommande kurser) Hur vi berör varandra och oss själva påverkar hur vi mår och hur vi har det. Vår värld påverkas av hur människor berör varandra.
Därför håller jag denna kurs, för att lära så många som möjligt betydelsen av beröring. Kärleksfull, lyssnade, trösterik beröring, inte den beröring som tyvärr flyktingar ibland utsätts för under sin flykt eller den typ beröring som får människor att besluta sig för att fly från sitt hemland. Jag är övertygad om att sättet vi tar i och berör varandra på är av stor betydelse för den världen som vi skapar och lever i.

Här är en kort övning (11 minuter) som du kan göra på egen hand.

Kursavgiften minus lokalhyra går oavkortat till föreningen Kontrapunkt i Malmö och deras verksamhet för att hjälpa nyanlända.

Du är välkommen att var med på kursen, dels kan du lära dig en massa som kan hjälpa dig att leva ett bättre liv och sedan kan du även hjälpa andra.

Här kan du läsa mer om kursen ”GET IN TOUCH” och vill du veta mera om Kontrapunkt i Malmö så klicka här.

BERÖRING – KÄNSEL

Varje dag har vi kontakt med olika människor, och det är med hjälp av våra sinnen som vi utövar denna kontakt. Vi ser på varandra, vi lyssnar, vi luktar, vi känner och det händer även att vi smakar på varandra.

Beröring

Beröring

Alla våra sinnen är viktiga men jag skulle vilja hävda att om det är något sinne jag inte skulle kunna klara mig utan så är det känseln.

Vad skulle vi vara utan beröring och utan vår känsel?
Alla vet vi att i det dagliga livet räddar känseln oss i många dagliga situationer. T.ex. om du råkar komma i kontakt med ett varmt eller vasst föremål så är det känsel som gör det möjligt för dig att undvika att skada dig. När du kramar ett litet barn är det din känsel som gör att du inte skadar barnet, håller tillräckligt hårt och inte för hårt. Sättet vi berör varandra är också ett sätt att kommunicera. Ta bara en sådan sak som ett handslag. Vi har väl alla råkat ut för det kraftfulla handslaget där min hand sitter som i ett skruvstäd eller motsatsen där det känns som om du säger goddag till en gummihand. Hur vi berör varandra förmedlar mycket.

Som terapeut, massör, läkare eller som föräldrar kan sättet jag tar i mina medmänniskor vara avgörande för hur vi fungerar tillsammans.

Forskning om beröring
En person som forskat mycket om känseln och beröring är psykologi professor Dacher Keltner på University of California, Berkeley i slutet av denna artikel kan du se en kort video där han pratar en del om sin forskning.

Vad du kanske inte visste är att känseln är av största betydelse för vår förmåga att kommunicera. Forskning har visat att vi kan kommunicera känslor genom vårt sätt att beröra varandra. (Vissa känslor är män bättre på att kommunicera och andra är kvinnor tydligen bättre på).

En annan inte så oväsentlig sak när det gäller beröring är dess betydelse för hur vi hittar vår partner.

Sedan är det också klart att beröring har stora hälsoeffekter.

I denna korta video berättar professor Keltner lite om sin forskning.

Kvalitén på beröringen är viktig
För mig som Feldenkraispedagog är känseln det sinne jag använder mest när jag jobbar individuellt med elever/patienter. En feldenkraislektion innebär att jag kommunicerar med min elev. Om de rör sig om en individuell lektion så är en del av kommunikationen verbal men större delen av kommunikationen sker med hjälp av beröring.

Kvalitén på beröringen är avgörande för resultatet, beröringen måste vara tydlig och precis. Samtidigt måste jag kunna anpassa trycket till vad min elev/patient behöver och detta kan variera från person till person och från stund till stund. Mina händer måste kunna vara mjuka och känsliga som när du håller en fågelunge men jag måste också kunna ha ett fast och tydligt grepp för att överföra krafter genom elevens skelett.

Foto från tidigare workshop

Foto från tidigare workshop

Lära om hur jag kan beröra
Genom åren har detta med beröring fascinerat mig och jag ser många exempel på hur kvalitén på hur vi berör varandra påverkar både oss själva och alla i vår omgivning.
Detta är orsaken till att jag har utvecklat kursen ”GET IN TOUCH”. Första gången jag genomförde denna kurs var i Polen i slutet av maj 2015 och det blev en stor succé.

Mera info om kursen ”GET IN TOUCH” här.

Jag är övertygad om att vi genom att förbättra kvalitén på hur vi berör oss själva och varandra så kommer vi att förbättra världen.

Bättre hållning

Jag har nyligen avsluta förberedelserna för kursen ”Bättre hållning”. Ett ämne som många människor är intresserade av och som det råder många delade meningar om.

Strax efter att jag blivit klar med planeringen av denna lilla kurs så råkade jag hitta en artikel skriven av min Feldenkraiskollega och gode vän Scott Clark från London med titeln: Seven tips for a better posture – for the thinking person

Denna artikel beskriver väldigt väl mina egna tankar om hållning och de problem som vi oftast ställs inför när vi talar om hållning. Jag har nedan försökt mig på en översättning/omskrivning av ovanstående artikel.

1    Kom till dina sinnen!
De flesta råd som ges angående hållning är en serie regler, instruktioner som riktar sig till vårt intellekt. Problemet med detta är att vår hållning till mer än 99 % av tiden inte styrs av vårt intellekt, vi är inte ens medvetna om vår hållning. Vi måste alltså tala kroppens språk och det är inte ord utan det är känslor, förnimmelser. Det är via sensationer, förnimmelser som vår hållning styrs och det är här vi måste angripa problemet.

2   Det är inte en ställning
Tyvärr när det talas om hållning så talar vi oftast om en ställning istället för rörelse. Förmodligen för att ställningar är mycket lättare att beskriva och förändra. Men de har inte mycket att göra med livet och verkligheten. Vi är hela tiden i rörelse och om vi ska kunna påverka vår hållning måste vi lära oss att observera hur rörelser flödar genom kroppen och det krävs en annan typ av uppmärksamhet för det.

3    Skelettet kan göra det bättre
De flesta råd angående hållning och träning talar om vad vi ska göra med våra muskler. Men att tala till muskler fungerar tyvärr dåligt i detta sammanhang då vi oftast fastnar i detaljer. Om vi istället riktar uppmärksamheten på vårt skelett så alar vi ett språk som vårt nervsystem lättare förstår. Om skelettet är organisera på ett optimalt sätt så tar musklerna hand om sig själva. Tyngdkraften går genom benen ner i golvet – och kraften från golvet går genom skelettet. När vi är i balans så behöver vi inte använda våra muskler så mycket. Detta är naturligtvis en förenkling men det tar oss till nästa punkt…

4    Balans = neutral = vila
De flesta av våra aktiviteter sker I upprätt tillstånd – sittande, stående, promenera, springa. Balans är nödvändigt för allt detta. Men att lägga märke till eller veta vad balans är inte lätt. Det är inte framåt eller bakåt, höger eller vänster men något mitt emellan. Något neutralt. Att leta efter balans betyder att lägga märke till något mycket smått, tyst, att göra mindre, långsammare och mindre rörelser. Att lita mera på vårt skelett och mindre på muskelspänningar vilket ger oss större möjligheter till vila även mitt i en aktivitet.

5   Andas
Oberoende av vad vi gör måste vi röra oss på ett sätt så att vi kan andas allt annat är omöjligt. Vårt sätt att andas måste vara så mångsidigt att vi kan fortsätta oberoende av sysselsättning eller vår hållning. Vår andning är också i de flesta fall helt automatiskt men samtidigt så kan vi lätt ändra på andningen om vi bara bestämmer oss för att göra så – även om andningen snabbt återgår till autopiloten så fort vi slutar att uppmärksamma den. Samma sak som gäller för vår hållning. Så andningen är en öppning till området mellan vårt medvetna jag och det omedvetna.

6    Röra sig från centrum… vad betyder det?
I vårt dagliga liv så manipulerar vi hela tiden olika saker – vi flyttar saker, sträcker oss efter något, sparkar en boll etc. Våra händer och fötter är fantastiska för detta ändamål men måste ha stöd för att kunna göra detta. Stödet får vi i vårt centrum, här hämtar vi kraften. De flesta av oss har en intellektuell ide om vårt centrum men vi behöver en klar och intuitiv känsla för centrum för att kunna fungera.

7    Alla rörelser vi gör är något som engagerar hela kroppen

Det finns ingen aktivitet vi gör som inte engagerar hela kroppen. Om du skriver något, kastar en boll så använder du din hand, men handen hänger samman med armen som i sin tur hänger samman med bålen som via ben och fötter förbinder oss med moder jord. Samtidigt guidas våra rörelser av våra ögon och öron och inte minst vår känsel. Alla aktiviteter vi utför kräver medverkan av hela vår kropp, underligt nog är vi väldigt omedvetna om detta fantastiska. Men vi kan öka vår uppmärksamhet och lägga märke till hur vi agerar och rör oss och därigenom förbättra vår hållning.

År 2010 så gjorde några engelska feldenkraispedagoger 7 korta lektioner som ger en tydligare bild av ovanstående, du hittar dem här.

Vill du läsa Scott Clarks original artikel så hittar du den här.

Moshe Feldenkrais skriver ingående om ämnet i sin bok ”Medvetenhet genom rörelse” och här kan du titta på en video som återger lite av vad Feldenkrais skriver om ämnet. Mycket intressant och väl värt att ägna några minuter åt.

Faran med skor!

Den medvetne löparen – faran med skor!

Onsdagen den 19 november, ett gråtrist Malmö + 5 grader. Kanske inte idealt väder för en löptur. Men eftersom min kropp gav signaler till min hjärna att den ville röra på sig så klädde jag om och gav mig ut.

I vanliga fall så springer jag utan skor om väder och underlag tillåter, +5 grader är en temperatur som ligger kring gränsen för det behagliga. Det är med skor som med mössor, behovet av dessa avgörs i första hand av temperaturen även om det för vissa människor även är en fråga om mode och vad som är socialt ok.

Med skor i hand
Denna dag valde jag att ta ett par skor med mig men startade löpturen barfota. Det kändes härligt och efter en stund kom jag in i en behaglig rytm med en fart kring 6 minuter per kilometer. Det var lite fuktigt på marken vilket gjorde att mina fötter efter några kilometer började bli lite kalla och när dessutom underlaget ändrades från slät asfalt till singelbeströda trottoarer tog jag motvilligt beslutet att ta på mig skorna. De skor jag valt att ta med var ZEMGAR ett par lätta minimalistiska skor. Inte mina favoritskor men de passar bra i mina händer, dock mindre bra till mina fötter skulle det visa sig.

Smärta i vänster knä – vad göra?
Skorna på och började springa igen. Efter ca 2 km med skor börjar jag få ont i vänster knä. Märkligt! Det vi oftast gör när sådant händer är att vi nonchalerar smärtan och fortsätter. Det har jag gjort många gånger men eftersom jag har lärt mig av misstagen så använder jag numera en annorlunda strategi.

Jag ställer mig frågan: Vad gör jag som framkallar smärta i knäet. Uppmärksamhet är då ett bra redskap. Jag upptäckte då att min vänstra fot har annorlunda markkontakt än utan skor. Istället för att avveckla foten via stortån/2:a tån så blir det mer i mitten av foten. När jag väl uppmärksammat detta kan jag naturligtvis lägga kontakten mera mot stortån och mindre än en km senare är smärtan i vänster knä borta.

Varför fick jag ont i knäet?
Allt väl men det får mig att tänka: Vad orsakade detta? Varför ändrade jag min markkontakt när jag fick skor på fötterna och varför bara på vänster fot? Samt två följdfrågor: Varför lade jag inte märke till detta innan jag fick ont? Vad kan man lära av detta?

Svaret på frågorna hänger samman med fotens anatomi och hjärnans funktion.

Fråga 1: Varför ändrades markkontakten med skor och varför mest på vänster fot?

De flesta löpskor styr vår fot till vis del, även minimalistiska skor. I detta fall så är denna sko ganska tight så att den lyfter upp fotvalven lite, både det längsgående och tvärgående vilket gör att fotens naturliga förmåga att dämpa landningen försämras. Och i mitt fall så är min vänstra fot lite större än min högra vilket gör att den vänstra foten dras ihop något mer. Basen av lilltån och basen av stortån kommer närmre varandra. Lilltåsidan böjs inåt – nedåt vilket innebär att utsidan av foten får tidigare och kraftigare markkontakt. Eftersom skon drar ihop foten så minskar fotens naturliga förmåga att absorbera kraften som uppstår vid landningen och knä, höft, rygg får ta mer av stöten. De trånga skorna försämrade mina fötters funktion och mera på vänster sida eftersom denna fot är lite större.

Fråga 2: Varför märkte jag inte förändringen i fotisättningen innan det gjorde ont?

Detta berodde på bristande uppmärksamhet och medvetenhet samt på skorna.
De flesta av oss springer eller går utan att ägna någon uppmärksamhet åt hur vi gör det. Vi är helt enkelt inriktade på att ta oss fram, så fort och så långt som möjligt. Målet är viktigare än hur vi gör det.

Det är först när vi får några symtom som vi lägger märke till vad och hur vi gör. Lyckligtvis kan vi göra något åt detta. Vi kan öva upp vårt medvetande och vi kan faktiskt vara uppmärksamma på hur vi gör saker. Bara genom att ibland ställa sig följande frågor: Känns det bra? Hur gör jag? Kan jag göra annorlunda?

Den andra orsaken till att jag var tvungen att få ont i knäet för att uppmärksamma vad jag gjorde med foten beror på skon. Den aktuella skon har en sula som är cirka 3 mm tjock och ganska styv. Det betyder att sulan:

1. Filtrerar bort en massa av den information som min fotsulas känselreceptorer får från underlaget om hur jag sätter i foten och hur jag skjuter ifrån. Hjärnan får ett betydligt svårare jobb att styra min fot och känna vad jag gör. Det är ungefär som att spela piano med handskar på (Har du riktigt tjocka sulor så är det som att spela med tumvantar) det går men det blir sämre musik.

2. Eftersom skon skyddar fotsulan så får jag inte ont i fotsulorna om jag slarvar med fotisättningen utan problemet kommer högre upp.

Så vad kan man lära av detta?

  • Om möjligt spring och gå barfota.
  • Om du måste ha skor, välj skor med
  1. Tunn och flexibel sula
  2. Ingen skillnad i höjd mellan framfot och häl. (no drop)
  3. Främre delen av skon är inte lyft från marken. (no toe spring)
  4. Rymlig tåbox så att foten kan röra sig fritt och inte tvingas följa skon.
  • Var lyhörd på kroppens signaler.

Om du ska börja med barfotalöpning tänk på att det tar tid att vänja/träna upp fötterna. Tålamod är nödvändigt.

Igår sprang jag 8 km utan problem med knäet. Hade då ett par Vivo skor som bättre uppfyller ovanstående kriterier.

Tack för denna gång och lycka till med din löpning eller vad du nu företar dig.

Hur blir min träning roligare och effektivare? – Del 2 Kroppsmedvenhet

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om ett antal saker som har betydelse för min träning men också för mitt allmänna välbefinnande.

Idag handlar det om den viktigaste komponenten: KROPPSMEDVETENHET (Enligt NE: Att genom sin kropp i vila och i rörelse uppleva sig själv och sin omgivning.).
Andra ord som kan användas för att beskriva det jag menar kan vara: Proprioception, muskelsinne med mera. Man kan också förenkla det med att säga att kroppsmedvetenhet är min förmåga att kunna känna vad jag gör.

Denna förmåga är viktig för alla inte minst idrottare.

Lyft knäna

För många år sedan då jag var en ung, entusiastisk friidrottstränare med något mindre erfarenhet av rörelse och träning än nu, kom det en dag en 13 årig pojke till klubben där jag var ungdomstränare. Jens (fingerat namn) var väldigt entusiastisk och talangfull och hade ett fantastiskt löpsteg. Som alla andra entusiastiska tränare så ville jag naturligtvis hjälpa min adept och Jens var också ivrig om att bli bättre. Så han frågade mig ofta om han gjorde rätt eller om det var något han kunde göra bättre.

Vad gör man då, ja man säger kanske:

– Lyfta knäna lite högre! – Rör armarna snabbare! Eller den klassiska: – Fram med höften! (Åtminstone inom friidrotten är detta en mycket vanlig instruktion. )

Som den lydiga adept som Jens var så gjorde han naturligtvis det jag sade till honom. Han lyfte knäna högre, han rörde armarna snabbare eller mer, han förde fram höften. Men det fungerade inte, ju mer instruktioner desto mer förvirring. Hans löpstil försämrades. Vad var det som gick fel?

Så här i efterhand (historien ligger 35 år tillbaka i tiden) är det lätt att vara efterklok. Det som saknades var framförallt kroppsmedvetenhet. Jens hade inte övat upp sitt sinne för rörelse och jag hade inte de rätta kunskaperna för att lära honom.

När han fick de olika instruktionerna så gjorde han naturligtvis sitt bästa för att följa dem, men vad gör man om någon säger att man ska röra en viss kroppsdel i en viss riktning.
Man rör sig i förhållande till sin medvetenhet. Då är frågan hur många av oss har kontroll över vår kropp och vet vad vi gör med den?

Har du koll på dina kroppsdelar?

Ett experiment du kan göra är att be ett antal personer placera en hand t.ex. på höger höft eller på magen. Du kommer då att upptäcka att deras uppfattning om var deras respektive kroppsdelar finns kan variera väldigt mycket.

Detta är det första problemet med att ge människor rörelseinstruktioner. Den som ger instruktionen och den som mottar instruktionen har kanske olika uppfattningar om var denna kroppsdel finns. När vi dessutom tillfogar så vaga anvisningar som framåt, bakåt, nedåt, snabbare etc. så blir det inte lätt.

Experiment 2

Låt oss göra ännu ett experiment. Sitt på golvet eller i en stol och lägg upp ditt ena ben på andra låret. Tag av strumpor och skor. Blunda och tag nu motsatt hand och utan att treva placera ett finger på den mellersta tån. De allra flesta av oss kommer att finna att detta inte är så lätt. Det krävs ofta både två och tre försök att hitta rätt.

Det betyder att vi varken intellektuellt eller sensoriskt har riktigt koll på vår kropp och dess olika delar. Detta gäller både den aktive och tränaren.

Vad kan vi göra för att öva upp kroppsmedvetandet?

Hur kan vi då göra för att öva upp vår känsla för vår kropp och vad vi gör med den? Och hur kan tränaren/instruktören hjälpa sina adepter?

Jag kan personligen använda mig av olika former av kroppsmedvetenhets övningar, förutom Feldenkrais så kan även Alexanderteknik eller Tai Chi fungera bra. Jag rekommenderar naturligtvis Feldenkrais och du hittar mycket om detta på min webbsida www.feldengood.se.

Som tränare/instruktör gäller det att titta efter rörelser som är mjuka, eleganta och som utförs utan ansträngning. Allt som ser ut som en ansträngning, känns tungt eller låter ansträngande bör förses med varningstriangel. Det är ett tecken på att en del av kroppen gör för mycket och en annan del gör för lite. En välorganiserad rörelse är estetiskt tilltalade, effektiv, mjuk och involverar hela kroppen.

Börja träningen med medvetande träning

Använd en del träningstid till att utveckla rörelse intelligens. Detta kan man göra genom att ibland använda mindre kraft, göra rörelser långsammare, och lägga märke till hur en rörelse känns. Du kan också rikta uppmärksamhet på vad du gör med t.ex. sina fötter, vad sker i höfterna, magen? Undvik dock att tänka på vad som är rätt och fel utan ge dig chansen att successivt lära dig att känna vad som är rätt och fel. Vi behöver lära oss att lita på vår egen inre auktoritet. Du kommer då snabbt att märka att rörelsekvaliten ökar.

Varför inte börja träningspassen med lite kroppsmedvetande? Ligg på golvet (helst barfota) och lägga märke till hur är kontakten med underlaget. Vilka delar har kontakt med golvet, vilka delar är lyfta från golvet? Har båda sidor samma kontakt med golvet? Är ett ben mera utåroterat än det andra? Var känns andningen? Gör detta en stund utan några tankar på hur det ska var! En sådan här start av träningspasset gör att vi tar in medvetenheten i träningen på ett annat sätt. Sedan kan vi lägga in uppmärksamheten under hela passet av och till.

Vill du prova en Feldenkrais lektion så hittar du några här: http://www.feldengood.se/lektioner/

Du kanske undrar hur det gick för Jens? Han flyttade från orten vid 19 års ålder, höll på med friidrott tills dess och blev en hyfsad längdhoppare med ca 6.40  när han var 18 . Förmodligen hade det blivit annorlunda med mera fokus på medvetenhet men vem vet.

Hur blir min träning roligare och effektivare?

Under många år har jag använt Feldenkrais metoden för att hjälpa idrottare, musiker, dansare att prestera bättre. Här är några av de saker som leder till resultat. (Observera att ordningen är slumpmässig.)

1. Kroppsmedvetenhet. För en tid sedan så fick en av de ledande friidrottstränarna i USA (Kenta Bell) frågan: Vad är den viktigaste egenskapen hos en sprinter? Han svarade utan att tveka. – Body awareness. Jag håller fullständigt med. Styrka utan medvetenhet gör mera skada än nytta.

Som Feldenkraismetodens grundare Moshe Feldenkrais sa: ”Om du vet vad du gör kan du göra vad du vill.”

Idrottare och motionärer lägger ner mängder av timmar på sin träning. Vi tränar hjärta, lungor och muskler men vad vi oftast glömmer bort är att träna vårt nervsystem och det är här Feldenkrais kan komma in. Du kan prova en enkel lektion här.

2. Utnyttjande av skelettet. Vi är ofta fokuserade på muskler när det gäller träning vilket naturligtvis är viktigt men om vi inte har kontroll över hur vi organiserar skelettet så går all kraft till spillo. Det är via skelettet som kraften våra muskler utvecklar omsättes till rörelse.

I Feldenkrais så läggs mycket fokus på att använda skelettet på ett optimalt sätt. Kan vi organisera vårt skelett på ett sådant sätt att kroppen hålls uppe av skelettet istället för musklerna. Då blir musklerna fria att göra det de är tänkta att göra – nämligen röra oss!

3. Fötternas betydelse. Liksom när man bygger hus så är det viktigt med grunden. Ett hus som inte står på en stadig grund är inte mycket värt. För att nå resultat inom de flesta idrotter är starka, flexibla fötter av stor betydelse. Här hittar du 8 artiklar om våra fötter.

4. Prova något ovanligt. Tyvärr är idrottare och motionärer ofta rädda för att prova nya saker och för att misslyckas. Detta leder många gånger till stagnation eller skador. Vårt nervsystem behöver ha kul och prova nya saker för att fortsätta utvecklas. Läs gärna denna artikel av Anders Hansson fd. landsslagsman i friidrott.

5. Förstå hur vi använder våra bukmuskler. Tyvärr har många missförstått detta med bukmuskler och tror att starka bukmuskler är det samma som effektiva bukmuskler.

Framförallt vill vi ha smarta och flexibla bukmuskler. Begreppet Core träning ställer tyvärr till det en del. Lyssna gärna på  Proffessor Peter O`Sullivan i detta korta tal där han mer eller mindre tar död på detta begrepp.


6. Mindre viljestyrka och mera skicklighet. Många idrottskarriärer som spolierats av för mycket viljestyrka. Man lyssnar inte på kroppens signaler och fortsätter träna trots smärtor eller trötthet. Att nå framgång i idrott kräver förutom mycket träning också att man tränar rätt samt vilar när så behövs. Genom Feldenkrais metoden lär vi oss att lyssna på vad som sker i vår kropp och kan därigenom träna smartare. Här kan du läsa lite mera om detta.

7. Skilja på träning och lärande. Jag har tagit upp detta i en tidigare artikel men kortfattat så är det viktigt att lära sig hur innan man lägger på för stora träningsdoser. Många tränar med så bristfällig teknik att skaderisken blir väldigt stor. När du tränar ditt nervsystem med hjälp av Feldenkrais så kommer ditt lärande att förbättras och din träning blir då både effektivare och roligare.

8. Fördelning av kraften.  En optimal rörelse förutsätter att vi fördelar kraften jämnt i alla de muskler som medverkar i en rörelse. Då kommer rörelserna också att kännas lätta och behagliga. Vad som många gånger sker är att vi använder vissa muskler mer än andra.

9. Andningens betydelse för rörelse.

10. Låt alla delar av kroppen vara med. I videoklippet med den norske spjutkastaren Andreas Thorkildsen ser du ett exempel på detta. Då blir det både vackert och effektivt.

FÖRÄNDRING!

”Det enda som är konstant i livet är förändring” Seneca.

Jag har arbetat heltid som feldenkraispedagog sedan 1992 och ibland har jag tänk att vi feldenkraispedagoger kanske skulle kalla oss förändringspedagoger.

Som feldenkraispedagog träffar man dagligen människor som letar efter förändring. Det handlar ofta om att man söker lindring för smärta eller att man av någon orsak har mist delar av sin rörelseförmåga och vill ta tillbaka denna. Det kan också vara så att man vill förändra en stressad livssituation. Alltså oftast att man vill komma bort från något.

Det händer också att någon som söker upp mig för att de vill bli bättre på något, t.ex. förbättra sin löpning, eller sin golfsving etc. Det senare är oftast lättare att hjälpa någon med då det tycks vara lättare att röra sig mot något än att röra sig från något. (men det är ett annat ämne som inte behandlas idag)

De flesta av oss önskar förändring, ett bättre, ett annorlunda liv. Men hur uppnår vi detta?

Lyfta armen
Idag träffade jag en man som hade svårigheter att lyfta sin vänstra arm över huvudet. Smärta i axeln var det som han själv upplevde var den begränsande faktorn. Inom loppet av 45 minuter så lärde han sig en massa om sig själv och vänster arm var inte längre svår att lyfta.

Hur gick vi tillväga för att åstadkomma detta?
Jo, genom att utnyttja några av feldenkraismetodens principer.

  1. Minska ansträngningen
  2. Öka uppmärksamheten
  3. Göra det jag redan kan annorlunda och lättare

För att kunna förändra något så måste jag bli medveten om vad jag gör i annat fall är förändring en omöjlig uppgift. Och hur sker detta?

Weber-Fechner principen
Under 1800-taler var det två tyskar Weber och Fechner som upptäckte att för att kunna lägga märke till saker och ting måste jag minska mängden information. Som exempel kan vi ta att du på en rockkonsert har väldigt svårt att höra vad de intill dig säger. Men i ett ljudisolerat rum kan du höra en knappnål falla. Eller när det gäller synen så är det svårt att lägga märke till om någon stryker eld på en tändsticka om du befinner dig på en solbelyst strand. Men om du är på samma strand efter mörkrets utbrott kan en tänd tändsticka synas långt bort.

Samma förhållande är det med rörelser och muskelspänningar, ju mer jag anstränger mig eller ju snabbare jag rör mig desto svårare blir det att urskilja förändringar. Detta är något vi utnyttjar i Feldenkrais genom att göra små, mjuka och lätta rörelser. Samtidigt gör vi rörelserna på ett sådant sätt att vi väcker en nyfikenhet hos klinten/eleven.

Lära nytt
Feldenkraismetoden handlar om lärande. I det aktuella fallet så gjorde jag under lektionens gång min elev medveten om hur han gjorde när han lyfte vänster respektive höger arm. Genom att göra mindre och rikta uppmärksamheten upptäckte han ganska snabbt att när han lyfte höger arm, tryckte han vänster fot i golvet, kraften från golvet fortplantade sig genom skelettet vilket fick vänster höft att lyftas, höger sida av bröstkorgen vidgades och höger skulderblad började glida vilket fick höger armen att nästan lyftas av sig självt. På vänster sida var det en helt annan historia. Höger fot var inte organiserad för stående och han drog ihop vänster sidan när han lyfte armen. Redan efter denna upptäckt kunde han förändra sitt sätt att lyfta armen men det var inte slut här. Han hade alltså redan efter några minuter lärt sig något om sig själv.

Göra mindre – ta över arbetet – låta bästa sida lära den andra
Lektionen fortsatte nu med eleven liggande på Feldenkraisbänken. Hans rörelsemönster gick igen även i liggande där man kunde observera att avståndet mellan axel och höft var kortare på vänster sida. Det var också en tydligare förbindelse mellan vänster fot och höger axel än mellan höger fot och vänster axel.

Under den del av lektionen som försiggick på britsen så jobbade jag nästan uteslutande med att förkorta vänster sida av bröstkorgen (ta över det jobb han gjorde själv), klargöra förbindelsen mellan vänster fot och höger axel samt böja huvudet åt vänster och göra allt detta lättare för honom. Efter ca 20 minuter på britsen i rygg och sidliggande kunde jag sakta introducera samma sak på motsatt sida och hans hjärna var nu redo att ta till sig detta.

När han kommer upp att sitta igen så kan han lyfta båda armarna lika lätt. Dessutom satt och stod han betydligt jämnare och hans högra fot var nu bättre organiserat för stående.

Inte vid något tillfälle under lektionen stretchade vi eller gjorde någon rörelse som medförde obehag.

Vad lärde han sig? – kommer det att kvarstå?
Det är naturligtvis svårt att säga vad en annan människa har lärt sig. En bra feldenkraislektion gör eleven nyfiken på sig själv och sitt sätt att vara (detta gäller både individuella lektioner och medvetenhet genom rörelse lektioner). Man leder elevens uppmärksamhet genom beröring eller muntliga instruktioner och eleven upptäcker att mindre rörelser och mindre ansträngning har en förbluffande effekt på vårt sätt att vara. Dessa upptäckter kan sedan användas i alla delar av livet.

Genom att eleven lär sig ett nytt och behagligare sätt att vara på så kommer han/ hon förhoppningsvis att använda det nya sättet och därigenom kan lärandet bestå och fortsätta. Det man använder det utvecklar man och behåller.
Men ibland kan vanans makt vara så stor att det krävs flera lektioner. Det kan också vara så att det finns så mycket att lära att allt inte hinns med på en lektion.

Förändring är möjligt
Under alla de år jag arbetat med människor har jag sett många exempel på att förändring kan ske. Men det är inte lätt och ofta försvårar vi det genom att ta i för mycket, ha för brått och kanske också genom att ta för stora steg.

Förändringsarbete kräver: Nyfikenhet, uppmärksamhet och tålamod. Sakta ner och lyssna på vad som sker, testa alternativ, ta dig tid och var inte för ambitiös. Behöver du så tag hjälp av en Feldenkraispedagog.

KRAFTEN I MEDVETENHET 2

Kraften i medvetenhet – eller skornas betydelse för resten av kroppen
Siv (fingerat namn) är en av mina klienter som under lång tid haft problem med sitt vänstra ben och ryggen. När hon kom för en Feldenkraislektion i för någon vecka sedan så var hon väldigt glad. Jag undrade varför och då berättar hon att hon dagen innan fått ont i ryggen när hon böjde sig framåt för att plocka upp något på en stol snett framför henne åt höger. (Detta är något som hänt henne vid flera tillfällen).

Varför var hon då så glad? Jo, till skillnad mot det vanliga förloppet (då hon brukade ha ont i några veckor) så lyckades hon genom att uppmärksamma hur hon rörde sig på vägen till arbetet få besvären att försvinna inom ca 1 timme.

Bra startläge
Detta gav mig ett bra startläge för lektionen. Vi startade lektionen med att hon fick göra en rörelse där hon lät ena handen glida på framsidan av motsatt lår ner mot knäet. Detta är mycket likt det hon gjorde när hon fick ont i ryggen. Jag gjorde henne då uppmärksam på hur olika hon gjorde på höger och vänster sida. Hon upplevde själv att det var mycket trögare när hon gjorde det med vänster hand på höger lår. En annan sak som skilde sig var vad hon gjorde i knä och höftleder. (du kan själv prova hur du gör!) Hon har vid tidigare lektioner upptäckt att hon har en tendens att dra ihop sin vänstra sida.

Funktionell integrering
Efter detta bad jag henne att ligga på höger sida och började med ”hands on” delen av den individuella lektionen (funktionell integrering). Jag beskriver inte hela förloppet här då det skulle ta upp allt för stor plats. I korthet så hjälpte jag henne med att förkorta den vänstra sidan. (Så att denna kunde släppa efter, det är ofta så att om man hjälper en person att förkorta den sida de drar ihop så släpper personen efter) Några av de saker jag gjorde var att klargöra hennes rörelse alternativ i vänster fotled, där hon har en tendens att supinera (belasta på fotens utsida) och visa henne att det finns möjligheter att röra sig i bröstkorgen.

Glädje
Efter ca 35 minuter så bad jag henne stå upp igen. När hon reser sig upp så utbrister hon spontant: – Nu stå jag på hela vänster fot! I hennes historia finns en mycket besvärlig plantar fasciitis med långvarig tejpning och skoinlägg (vilket för övrigt inte hjälpte, men det är en annan historia )

När jag sedan bad henne att upprepa övningen från början av lektionen med att låta ena handen glida ner mot motsatt knä så blev leendet på hennes läppar ännu större. Hennes ögon strålade då hon upptäckte att det var lika lätt på båda sidor. Hon hade lärt sig att istället för att spänna vänstersidan när hon vred och böjde sig framåt låta revbenen röra sig.

Nya upptäckter
När hon efter att ha betalt går ut i kapprummet för att ta på sig skorna ber jag henne att åter uppmärksamma hur hon står. Det är tydligt för henne att hon nu står stabilt på båda fötterna, med tyngd på båda stortårna. Sedan tar hon på sig sina skor (traditionella skor med en låg klack och uppbyggt fotvalv) och jag ber henne då lägga märke till vad som händer. Hon får ett förvånat ansiktsuttryck och säger: – Jag glider ut på utsidan av fötterna, mest vänster och nu spänner jag hela min vänstra sida! Jag som trodde att dessa skor var bra för mig!

När hon sedan tog av sig skorna igen kunde hon åter stå balanserat utan att spänna vänster sida. Denna typ av skor är de enda hon har och man kan ju undra hur stor del de har i hennes besvär? Jag gav henne rådet att under dagen vara barfota så mycket som möjligt och försöka få tag i ett par platta skor utan uppbyggnad i hålfoten. Vi får se vad som händer framöver.

Kraften i medvetenheten
Detta var ett exempel på hur jag som feldenkraispedagog kan hjälpa en person att hjälpa sig själv. Jag gav henne genom de rörelser som jag gjorde med henne och genom sättet mina händer kommunicerade budskapet en ökad medvetenhet och flera valmöjligheter. Efteråt kunde hon sedan själv märka skillnaderna och nu är det upp till henne att utnyttja sina nya möjligheter. Och det är den ökade medvetenheten som gör detta möjligt. Utan kroppsmedvetenhet så hade det inte varit möjligt för henne att observera skillnaden före och efter lektionen. Hon hade känt sig bättre men inte upptäckt vad hon själv kunde göra för att påverka situationen. Förmodligen hade hon behållit sina gamla skor och gått tillbaka till samma sätt att stå på som före lektionen vilket förmodligen inte varit så positivt.

Klicka här för en tidigare artikel jag skrivit om medvetenhet.

Om du i kategorifältet klickar på fötter så hittar du en del inlägg om våra fötter som kanske kan vara intressanta.

FELDENKRAIS OCH RIDNING 3

Här kommer tredje inlägget på temat Feldenkrais och ridning.

Feldenkraismetoden är en komplex metod och varje pedagog har en välutrustad verktygslåda till sitt förfogande. I föregående inlägg fick du prova hur du kan använda dig av metoden på din väg mot bättre ryttarkänsla. Här följer ännu ett exempel på en enkel handling du kan leka med oavsett din och hästens utbildningsståndpunkt, nämligen att vända rätt upp i skritt. Du kan förstås använda andra ridvägar också, om du så önskar.

Det är inte viktigt att du vänder exakt vid bokstaven, eftersom det är själva vändningen vi fokuserar på.

Arbeta gärna med frågorna vid varje punkt under flera vändningar innan du går över till nästa punkt. Under hela lektionen: Observera då och då din andning. Iaktta också om du spänner dig någonstans i onödan.

  • När börjar du titta var du ska ta vägen? Precis i svängen? En bit innan, hur långt innan? Var tittar du? Precis där du vänder, eller bort på nästa kortsida? Eller någon annanstans? Flyttar sig din blick under tiden du utför ridvägen, eller har du blicken på mer eller mindre samma plats hela tiden?
  • Vilken del av dig rör sig mest i vändningen? Huvudet? Bröstkorgen? Armarna, händerna? Bäckenet? Inre skänkeln eller yttre? Något annat?
  • Hur initierar du rörelsen? Är det med den del av dig som rörde sig mest, eller någon annan? Flera delar samtidigt?

När du börjar skönja ett mönster i hur du utför vändningen kan du experimentera lite.

  • Starta rörelsen från olika platser. Vad blir annorlunda om du initierar från

a) bröstkorgen b) inre skänkeln c) yttre axeln d)halsgropen e) naveln f) inre sittbenet? Osv.

  • Gå tillbaka till den del av dig som var mest aktiv i rörelsen och gör minst med den nästa gång. Öka rörelsens storlek med en annan del. Fortsätt med olika kombinationer.

Hur påverkas hästen annorlunda av de olika varianterna? När blir kvaliteten bäst?

Vill du läsa mer om feldenkrais och ridning? Då kan du gå in på min hemsida: www.feldenrid.se, där du bl.a. hittar en artikel i ämnet.

Hästiga hälsningar

Charlotte

FELDENKRAIS OCH RIDNING 2

Här kommer inlägg 2 om Feldenkrais och ridning av Charlotte Zetterberg.

Osynliga hjälper

För den som aldrig suttit i en sadel verkar det inte råda något tvivel om hur man gör. För att starta eller öka farten bankar man lite med hälarna i hästens sida. Vill man stanna drar man bara i tyglarna.

Inget finlir här, inte. Dessutom är det ju hästen som gör allt jobb, så frågan är väl varför det över huvud taget behövs ridskolor?

Vi som spenderat både tid och pengar på att utvecklas som ryttare känner nog mest en uppgivenhet inför ovanstående. Vi vet att det liksom inom andra sporter krävs tekniska färdigheter, men också det vi kallar ryttarkänsla. Det är först då vi börjat nosa på denna åtråvärda känsla, som ridningen börjar se lätt och elegant ut, med i det närmaste osynliga hjälper.

Charlotte med häst

Betyder det att vi så småningom kommer till ett stadie där vi gör ingenting? Nja, inte riktigt. Det handlar snarare om ha ett väl utvecklat kinestetiskt sinne (rörelsesinne), att vara välkoordinerad, att kunna stämma av kraften och graden i hjälperna och, förstås att ha god timing. Och, ja, dessa delar hänger ihop med varandra.

Ju mer precis du är i din placering av skänkel eller sittben, desto mindre gest och mindre kraft behövs. Apropå kraft och avslappning, förresten! Det kan bli för mycket av det goda, också när det gäller att vara avslappnad.

Feldenkrais talar om att minska den onödiga spänningen, vilket innebär att stämma av kraften, så att det blir lagom mycket. Lagom mycket avslappning och i rätt delar.

För att hålla balansen till häst utan tyglarnas hjälp fungerar det knappast att sitta som en geleklump. En viss bålstabilitet är nödvändig.

Vid ridning av en rörelse kan du i ena sekunden behöva släppa en spänning i axeln, samtidigt som inre låret ligger an tydligare mot sadeln. I nästa sekund kanske något annat gäller, beroende på hur hästen svarar.

Ryttaren med finstämd känsla kan med lätthet använda varje del av sig själv välkoordinerat och medvetet, med exakt avstämd kraft och i precis rätt ögonblick, timing.

Apropå det, hur ofta använder du exakt samma grad av skänkeltryck? Har du fler än två lägen? Sätt dig i sadeln och gör dig redo för en stunds experimenterande.

Du kan välja mellan två alternativ. Antingen har du en sifferskala med exempelvis 1-10 eller så kan du göra en skala med bilder. Minsta möjliga kan t.ex. illustreras av en fjäder, steget därefter av hästens mule som möter din hand osv.

Fokus kommer att vara på skänklarna, men du kan också då och då rikta din uppmärksamhet till andra delar; andning, händer, blicken. När avsikten är att lära dig och din häst att kommunicera med små hjälper är det inte så bra att ha handbromsen åtdragen!

 

Börja från halt., på ganska lång tygel. Hur mycket kraft behöver du använda för att hästen ska gå fram i skritt?

Om din häst inte svarar på minsta möjliga kan det bero på några olika saker:

  • Din skänkelhjälp är för lång eller kort. Prova att variera längden.
  • Du fortsätter att klämma med skänkeln, dvs glömmer att slappna av i ditt ben mellan signalen.
  • Du har handbromsen åtdragen på något vis.
  • Hästen är van vid stora åthävor och behöver lära om. Förmodligen måste du då upprepa några gånger med en starkare hjälp (ev klargöra med spö) för att få ett svar. Återvänd därefter till en mindre signal. Så småningom kommer din häst att förstå vad du är ute efter.

Du kan utöka övningen till att observera vilken del/delar av skänkeln du använder; fot, underben, lår. Samma på höger och vänster sida?

Hur använder du dina skänklar i sidvärtesrörelser?

Lycka till med ditt experimenterande!

Besök gärna Charlottes hemsida.

FOTEN ETT MÄSTERVERK!

”The human foot is a masterpiece of engineering and a work of art.” Leonardo da Vinci.

Den mänskliga foten är ett mästerverk som ofta ignoreras och missköts. Det är kroppens fundament. Den enda del som har ständig kontakt med vår omgivning.

fotvalvVåra fotvalv är en viktig komponent i denna fantastiska konstruktion, det finns tre valv; inre längsgående, yttre längsgående och ett tvärgående fotvalv.

Varje valv är format som ett valv i en byggnad och säkras av en slutsten. Se här

Man kan kanske tro att detta är en rigid struktur men så är inte fallet utan denna struktur är relativt flexibel om vi tillåter foten att röra sig och enligt vissa forskare genereras en hel del av den kraft vi använder för att springa från dessa strukturer.

I början av denna videon berättar professor Daniel Lieberman hur vi utnyttjar detta.

Som du såg i videon så får vi alltså 17 % av kraften från våra fötter. Men detta fungerar naturligtvis inte med foten i en sko som förhindrar fotens naturliga rörlighet.

Det hävdas ju ibland att vi behöver stöd för fötterna, men varför det? Vilka andra delar behöver stöd (om vi är friska) vi använder inte nackstöd eller ryggstöd annat än i undantagsfall och det visar sig att sådana stöd i det långa loppet försvagar våra muskler och ökar skaderisken. Samma gäller stöd för fotvalven. Fotbäddar och uppbyggda skor förhindrar foten från att sträckas, böjas, kollapsa och fjädra tillbaka som den ska. Resultatet blir förutom att vi mister 17 % av kraften också försvagade fotvalv… och plattfötter

valvbro

valvbro

Vad skulle hänt med denna vackra bro om någon placerat ett stöd mitt i valvet?

Förmodligen hade den kollapsat. Samma sak händer med våra fötter om vi använder uppbyggda skor och hålfotsinlägg.

Se denna intressanta artikel av Dr. Nick Campitelli för mera i detta ämne.

Vill du läsa tidigare inlägg om fötter så hittar du dem här>>

Släpp fötterna fria!

FELDENKRAIS OCH RIDNING 1

Inom ridningen har Feldenkraismetoden fått stor spridning och därför har jag bjudit in min kollega Charlotte Zetterberg. Feldenkraispedagog och ridinstruktör som kommer att berätta lite om Feldenkrais och ridning i detta och några kommande inlägg. Här är en länk till hennes webbsida: http://www.feldenrid.se/

Lottie 1 Som liten flicka presenterades jag för många lämpliga aktiviteter; tennis, piano och körsång för att nämna några. Och visst var de ganska roliga, i alla fall en kort tid. Men till min mammas förtvivlan föredrog jag stallet med gödseldoft, hästhår och gigantiska halvblodshästar.

Till sist fanns inte utrymme över för något annat och jag ägnade all ledig tid åt min efterlängtade häst Vildros. Åren gick, jag tränade, jag tävlade och jag undervisade ridelever. För det mesta med framgång. Trots det fanns alltid någon speciell rörelse, som oavsett hur mycket jag försökte, fortsatte vara en återkommande stötesten. Det fanns också frustrerande perioder av att hamna på en platå där inget hände.

Det här gällde naturligtvis inte bara mig och mina ridkompisar; mina ridelever upplevde exakt samma problem. Ändå betraktade jag mig själv som en hyfsat skicklig pedagog. Hade jag inte fått högsta betyg för just min undervisning på de instruktörsutbildningar jag gått?

Därtill red jag för fantastiska tränare och läste all ridlitteratur jag kom över. Antagligen fanns det inte mycket att göra åt saken, mer än att visa acceptans över att alla inte kan vara talanger. Förhoppningsvis skulle kombinationen av fler timmar i sadeln och viss tur ändå leda en bra bit på väg mot den magiska ryttarkänslan. Mer kunde man inte göra. Eller?

Under ett besök i London hittade jag en spännande bok av den för mig okända ridinstruktören Mary Wanless. Efter att ha sträckläst både den och Wanless uppföljare började jag äntligen förstå vad som saknades mig och de andra tränarna och ryttarna. Vi visste för det mesta VAD vi var ute efter, men när det handlade om HUR skrapade vi många gånger mest på ytan. Fanns det då ett sätt att förankra kunskapen djupare, att faktiskt lära sig ryttarkänsla? Som passade alla?

Mary Wanless prisade gång på gång något som kallades Feldenkrais, en metod som haft stor betydelse för hennes ryttarliv..

”Den…….. skapar förändring på ett mycket medvetet sätt och kräver aktiv medverkan från eleven, vars kroppsmedvetenhet kommer att öka enormt när hennes funktioner blir mer effektiva. Llektionerna fodrar att du observerar dig själv och uppmuntrar att du iaktta din kropp på ett sätt som speglar det engagemang och den medvetenhet som behövs för att rida väl. Faktum är att du t.o.m. kan lära dig vad detta betyder och visa dig hur du kan få samma kvalitet i din uppmärksamhet i din ridning”

Ur Mary Wanless ”For the good of the rider” fritt översatt.

Eftersom mötet med Wanless bok redan lett till positiva förändringar hos mig och mina ridelever var jag beredd att köpa allt hon skrev. så inleddes jakten på en feldenkriaspedagog.

”När du vet vad du gör kan du göra vad du vill.” Moshe Feldenkrais

Det dröjde inte länge innan feldenkraisen var en viktig del av min vardag. Efterhand började jag inse vad jag faktiskt gjorde, vilket förvånande nog mera sällan överensstämde med min känsla. Jag upptäckte hur dimmig bilden jag hade av mig själv faktiskt var. Men dimman lättade och mystiken kring de svåra rörelserna började försvinna. Då fanns plötsligt utrymme för förändring.

En AHA-upplevelse var när jag insåg att mitt vänstra sittben inte bar lika mycket vikt, som det högra. Jag kortade avståndet mellan vänster höft och revbenen en liten, liten aning. Förutom att jag tidigare inte kunnat förnimma det själv, hade faktiskt ingen av mina tränare kunnat upptäcka det. Hade det då någon betydelse för min ridning? Ja. På en av mina hästar fungerade med ens en svår högergalopp problemfritt. Sidvärtsrörelserna som alltid varit en utmaning började flyta på med lätthet.

I flera år hade mitt knä smärtat under långa uteritter. Efter ytterligare feldenkraissessioner fungerade knäet utmärkt även efter flera timmar i sadeln.

Att göra det omöjliga möjligt, det möjliga enkelt och det enkla elegant. Visst passar det bra in på ridning?

Feldenkraismetoden är en komplex metod och varje pedagog har en synnerligen välutrustad verktygslåda till sitt förfogande.

En enkel lektion till häst

En kort lektion du kan prova på egen hand. Jag har valt en relativt enkel handling för att den ska vara användbar oavsett din och hästens utbildningsståndpunkt, nämligen att göra halt. Rid i skritt och gör upprepade halter medan du följer instruktionerna. Stanna

  • Du kan t.ex. observera om din andning flyter på genom hela övergången skritt-halt-skritt.
  • Prova att hålla andan några gånger precis i övergången. Prova att medvetet låta andningen flytta på. Upplever du någon skillnad hos dig själv? Ansikte, mun, nacke, axlar, nacke?
  • Eller observera din överkropp, bröstkorgen och bröstryggen in i halten. För du denna del bakåt, framåt eller är den kvar i samma läge som när du skrittade på utan att ens ha en tanke på att göra halt?
  • Vad händer med dina fötter? Åker de bakåt, framåt eller är de kvar på samma plats? Testa att a) föra fötterna framåt b) bakåt c) ha dem kvar under dig. Vad händer med bäckenet? Med bröstkorgen?
  • Hur använder du händerna i halten? Drar du dem bakåt eller har kvar dem på samma plats? Höjer du eller sänker dem? Kramar du om tyglarna och i så fall med vilken styrka?
  • Vad är det första du gör när du ska göra halt?

Feldenkraisridning – bara sitsträning eller dynamisk ridning?

Det finns en utbredd missuppfattning om att den feldenkraisintegrerade ridningen skulle vara begränsad till att sitta korrekt. Detta utifrån en ganska statisk bild av ”den enda rätta” De allra flesta tränare håller nog med om att en god sits är en grunden till fortsatt träning.

Vi arbetar med koordination av rörelser, att alla delar av dig ska kunna tala samma språk

Ryttarkänsla handlar inte bara om att sitta still och förnimma, utan om att förnimma i rörelse, i trav, galopp, i öppna och över hinder.

Osynliga hjälper: ju bättre du blir på att koordinera uppe i sadeln, desto mindre behöver du göra. Hästen förstår ditt språk via säte, skänkel och tygel.

Det kommer mera inom kort.

 

BARFOTA GER BÄTTRE LÖPSTEG!

Barfota

Barfota

Senaste tiden har det debatterats en del om barfotaskor och barfotalöpning. Som tidigare så finns det många argument både för och emot barfotaskor eller barfotalöpning. Om du läst min blogg tidigare så har du redan förstått att jag är för barfota.

Låt fötterna få så stor frihet som möjligt så att de kan göra sitt jobb. Men om du tillhör de som under lång tid låst in dina fötter i trånga, dämpade och uppbyggda skor så måste du ta det försiktigt med övergången och är du löpare så behöver du kanske lära dig att springa med en riktig teknik. Skorna är när det gäller löptekniken inte det väsentliga utan det är vad du gör. Men skorna kan göra det mycket svårare att göra rätt.

Känselreceptorer
Som jag nämnt i ett tidigare inlägg så har vi 100 000 – 200 000 receptorer i varje fotsula, dessa ger hela tiden hjärnan information för att skydda foten mot skador och så att hjärnan kan göra justeringar i hur vi går och springer för att skydda leder och skelett i hela kroppen.
Det gör att vi går och springer elegantare och effektivare. Det tar endast millisekunder för information från fotsulan att nå hjärnan.

Med skor så blir hela denna feedback process försämrad vilket innebär att löpning och gång blir klumpigare och ineffektivt. Ju tjockare sulor desto värre.

Sämre balans med tjocka sulor
I videon här under ser man ett tydligt exempel på hur tjocka respektive tunna skor påverkar gången. Pojken på videon är inte barfota men har i första delen på sig ett par slippers med en mycket tunn sula som är helt plan. I andra delen har han ett par Nike skor med tjock sula och som dessutom är högre i hälen än i framfoten. Skillnaden hade förmodligen varit ännu större om han varit barfota.

Även om skillnaden förmodligen inte skulle framträdda lika tydligt på en vuxen person för vi har övat oss länge att gå med tjocka skor så är den märkbar. Du kan göra experimentet att stå på ett ben barfota respektive i ett par kraftigt dämpade skor eller på en tjock matta. Skillnaden är för de flesta uppenbar.

Skor skapar ett förhållande som uppstår vid vissa sjukdomar
Neuropati kallas det när man på grund av skador på nerverna drabbas av känselbortfall. Om jag har på mig en sko med hård yttersula och en mjuk dämpande innersula + sockor så skapas det en konstgjord neuropati. Foten lyfts upp från marken och feedbacken från underlagen till våra känselreceptorer minkar kraftigt, hjärnan får mycket svårare att göra sitt jobb. Så man skulle kunna säga att vi med våra tjocka dämpade skor på ett konstgjort sätt skapar ett förhållande som faktiskt liknar ett sjukdomstillstånd.

Gå barfota överallt?
Eftersom de flesta av oss under många år använt skor så blir våra fötter och fotsulor extremt känsliga.

Detta beror på att vi inte använt dem på ett naturligt sätt. Men det är ju så att smärta uppträder i hjärnan och inte i kroppen, och eftersom vi använt skor så är vår hjärna inte van vid all denna information från våra fotsulor. Därför kan vi när vi går barfota bli överbelastade av sensorisk information och det händer att hjärnan tolkar informationen som smärta. Men när hjärnan väl listat ut att all information inte är skadlig så minskar smärtan och det blir behagligt att vara barfota.

Så det går att både gå och springa barfota på grus och singel även om det som med allt som är nytt kräver lite tillvänjning. Feedbacken du får från underlaget kommer att ge dig ett bättre löpsteg och dina leder kommer att må bättre.

Men det tar lite tid att vänja dina ömtåliga fotsulor så ta det försiktigt.

Avslutar med några länkar till lite forskning om fötter och barfota samt ännu en video som visar två barfotalöpare.

http://jeb.biologists.org/content/213/5/790.full.pdf
http://www.nature.com/nature/journal/v463/n7280/full/nature08723.html
http://www.jfootankleres.com/content/4/1/3

BLIR VI SMARTARE OM VI ÄR BARFOTA?

Kanske inte, men…

Betande hästar på ko-stadion

Betande hästar på ko-stadion

Jag var för en tid sedan på en av mina favoritplatser: Ko-stadion, Eskilstorps strandängar.

Jag sprang (barfota förstås) i denna fantastiska miljö med Öresund vid min sida och den vackra Öresundsbron vid horisonten. I sällskap med hästar, kor och fåglar, funderade jag lite på en artikel jag läst några dagar tidigare.

Artikeln är skriven av två Sydafrikanska forskare och mitt i artikeln diskuterar man resultatet av en intressant studie (Robbins & Waked, 1997) .

Ko-stadion stugan

Ko-stadion stugan

Kortfattat beskrivet så lät man försökspersoner (barfota) kliva ner på en platta klädd med ett material som används i sulor på löpskor. De fick olika information om vad det var för material som plattan var klädd med. När man berättade för dem att plattorna var klädda med det allra senaste från skoindustrin med fantastisk dämpning så uppmätte man högre tryck vid landningen än om de istället fick informationen att kraftplattan var klädd med ett billigt material och att de skulle vara försiktiga. Även när de steg ner på en platta som var utan skyddande material blev det en lägre tryckkraft (faktiskt allra minst).

En annan mycket intressant sak (speciellt för en feldenkraispedagog som mig) var att när personerna hade blivit varnade eller när det inte fanns något skydd så blev kraften vid fotisättningen successivt mindre efter flera upprepningar. Så var inte fallet när personerna fick informationen att det var ett effektivt dämpande material. Detta visar att en inlärning skedde. Du kan hitta hela artikeln här>. Som för övrig innehåller mycket annat intressant.

Blött underlag

Blött underlag

Så kanske blir vi smartare av att ta av skorna. Åtminstone visade denna studie att vi lär oss snabbare barfota. Och om vi lär oss så blir vi förmodligen smartare. Dessutom är det ju också så att när vi är barfota så har hjärnan mer att göra samt får mer information och det är något som vår hjärna gillar och mår bra av.

Som synes var det lite blött denna dag. Men härligt.