Hur blir jag bättre på saker?

Vi vill väl alla bli bättre på saker och ting. Men hur?

Lyssna på detta TED talk med Eduardo Briceño så får du massor av tips.

Han pratar om hur vi kan utvecklas och lära. Det hjälper inte att bara arbeta hårdare. Det handlar om att lära och om att göra misstag. Att hela tiden prestera gör att vi slutar att utvecklas.


Hela detta tal skulle kunna vara en reklamfilm för feldenkraismetoden för allt han talar om är kännetecknande för feldenkrais.

Fötter, fråga doktorn

I morse (2017-01-12) så såg jag att nästa program av fråga doktorn skulle handla om fötter. Intressant, vad kan de tänkas säg? Ska jag vänta tills efter programmet eller är det bättre att berätta för dem vad jag tycker före? Jag bestämde mig för att skriva till dem redan nu, då jag befarar att de kanske inte har samma åsikter om skor som jag.
Här nedan kan du se vad jag skrev.  Fråga doktorn programmet om fötter sänds 16/1 2017.

Hej.
Såg just på ert senaste program där ni på slutet berättar att nästa program ska vara ett specialprogram om fötter. Ser fram emot detta då fötter är viktigt och ett av mina specialintressen och dåliga/felaktiga skor är orsak till mycket lidande.

Jag blir dock lite konfunderad då ni avslutar med att säga att det är viktigt med uppbyggda och stadiga skor.  Jag har av erfarenhet lärt mig motsatsen. Nu kanske jag föregriper ert program men vill gärna göra er uppmärksam på att uppbyggda skor inte är speciellt fotriktigt.

Har varit sjukgymnast sedan 1982 och träffat 1000 tals klienter. Genom åren har jag lärt mig att uppbyggda skor tyvärr har en stor del i många besvär. Förutom naturligtvis fotbesvär så påverkar skors uppbyggnad allt där ovanför negativt.

”The human foot is a masterpiece of engineering and a work of art.” Leonardo da Vinci.

Det är kloka ord. Om man tittar på vår kropps anatomi i allmänhet och fötterna i synnerhet så är det som Leonardo säger ett mästerverk. Men om man tittar på de flesta skor så gör de allt för att förhindra mästerverket att fungera.

En av de saker som moderna skor har är en klack. Den mänskliga foten är i ståendet plan och resten av kroppen är konstruerad för detta. Höjs hälen upp så rubbas jämvikten.
Jag har genom åren sett väldigt många dåliga knän, höfter, ryggar och nackar som beror på att man bär skor med klack.
En 2 cms klack motsvarar att man höjer ena sidan av Turning torsos grund (ett 192 m högt hus i Malmö) med ca 2 m. Det hade fått katastrofala följder vilket det också får på människans kropp.

Nästa sak som ställer till det för oss är det uppbyggda fotvalvet som de flesta skor är försedda med. Detta förhindrar fotens normala rörlighet och dämpningsförmåga. Vårt fotvalv fungerar på samma sätt som alla andra valvkonstruktioner, t.ex. ett brospann. Lasten på bron föres från vägbanan ner i marken på ömse sidor. Om man skulle placera en stötta motsvarande skornas uppbyggnad så fungerar inte konstruktionen och kollapsar. Samma sak sker med vår fot i en uppbyggd sko. Kraften kommer inte ner där den ska, dvs. i häl och framfot. Fotens muskler får/kan inte arbeta som de ska och försvagas. Följden blir fotproblem och på sikt problem längre upp.

En annan konstruktionsdetalj som man ser på många skor är en så kallad toespring, det betyder att främre delen av sulat böjs uppåt. Detta gör man för att sulan ofta är så hård att den inte böjs tillräckligt för att foten ska kunna avvecklas på ett naturligt sätt. Denna toespring påverkar oss på flera sätt, de allvarligaste är:

När främre delen av foten böjs uppåt så blir det en uttöjning av alla strukturer på fotens undersida vilket omöjliggör en normal funktion. Och inte minst viktig är att det blir väldigt svårt för vår stortå (som är viktig för balansen och frånskjutet) att ge oss det stöd vi behöver då den ju inte får kontakt med underlaget.

Sist men inte minst så har vi problemet med att nästan alla skor i en vanlig skoaffär har alldeles för trång tåbox. En naturlig fot är som bredast längst fram. Hur många skor ser ut så? Därför måste fötterna anpassa sig till skorna när det borde vara tvärt om.

Vi behöver skor (speciellt under den kalla årstiden) för att skydda våra fötter. Men en bra sko måste ge foten och resten av kroppen möjlighet att fungera på ett naturligt sätt vilket tyvärr inte är fallet med de flesta skor som finns på marknaden.

Hur ska en bra sko se ut?

Platt, ingen klack eller hålfotsuppbyggnad. Så tunn sula som möjligt för foten ska kunna röra sig. Rymlig tåbox. Sådana skor finns men är svåra att hitta.

Sedan måste man vara medveten om att det krävs också en stor försiktighet om man byter till fotriktiga skor (se ovan) eftersom vi under årtionden haft våra fötter fängslade i olämpliga skor så flesta människors fötter är försvagade och missformade. Därför kan man inte helt plötsligt kasta de gamla skorna utan det krävs rehabilitering av fötterna. Det finns också en del sjukdomsfall där det krävs speciella åtgärder.

Det blev ett ganska långt brev men jag hoppas att ni har tid att läsa det. Jag har skrivit mera om fötter som finns att läsa här>

Kan också rekommendera en fantastisk bok i ämnet: Moderna skor och plågade fötter av Helle Gotved.

Skor är förmodligen en av de uppfinningar som skadar människor mest och jag hoppas att ert program kan få folk att bli lite klokare och inte fortsätta gå omkring i skor som hindrar fötterna att göra de de kan och ska.

MVH

Göran Mörkeberg

Ska bli intressant att se programmet.

 

Respekt; Allt hänger samman

Brist på respekt
Det talas mycket om respekt och kanske framförallt brist på respekt. Vi ser dagligen exempel på detta inte minst i sociala medier. Vi kallar folk olika saker, vi blir kallade olika saker.

Har det alltid varit så eller har det blivit mera av detta? Jag är inte så säker men från min horisont tycks det vara mer, men det är ju så att jag har kommit upp i en sådan ålder att jag faktiskt glömt hur det var när jag var ung. I en del sammanhang är jag säker på att det var sämre, respekten för barn och ungdomar tror jag var sämre för. (men det kan ju kanske bero på att det var jag som var ungdom för)

Kan vi göra något åt det?
Eftersom jag är optimist så svarar jag; visst kan man göra något åt det. Men vad ska man göra? Var ska man börja?

Jag tror att vi måste börja med att respektera oss själva. Jag är övertygad att bristen på respekt mellan människor oftast grundar sig i en brist på självrespekt. Man behandlar inte sina närmaste respektlöst om man respekterar sig själv!

Men att behandla sig själv med respekt är inte lätt.

Jag har sedan mer än 25 år tillbaka arbetat med Feldenkraismetoden i rehabilitering och undervisning. Jag har haft förmånen att arbeta med en väldig massa fantastiska människor, haft förmånen att hjälpa människor med rehabilitering efter olyckor, sjukdomar, skador och annat.

Självrespekt
En sak som har blivit mer och mer tydlig för mig genom åren är hur brist på självrespekt skapar problem för människor. Ofta försvåras rehabilitering av denna brist på självrespekt.

Vi är uppfostrade i en kultur och i ett samhälle som inte lär människor självrespekt. Redan som barn lär vi oss att anpassa oss efter de vuxnas önskemål, att tillfredsställa de vuxnas behov. Vi får lära oss att inte gråta, inte störa de vuxna. Jag vet att du kanske tycker att det är tvärt om, att barn curlas och så vidare, men att curla våra barn är inte att lära dem självrespekt, det är respektlöst.
Vi upptäcker tidigt att för att få respekt på förskolan, i skolan så handlar det om att lära sig de regler som finns (oftast skapade av vuxna) och följa dem.

Detta sitter kvar senare i livet. I arbetslivet måste jag lära mig vilka regler som gäller (och naturligtvis är det viktigt) och följa dem. Det gäller både skrivna och oskrivna regler. Ibland kan jag komma i svåra situationer om mina egna värderingar inte stämmer överens med de för tillfället rådande reglerna i samhället. Men eftersom jag är välutbildad av samhället så lägger jag oftast mina egna värderingar åt sidan.

När det gäller det som jag sysslat med under större delen av mitt yrkesliv nämligen rehabilitering så är det på samma sätt. Om jag ska kunna få hjälp inom den traditionella vården så måste jag anpassa mig till den. Jag måste följa de skrivna och oskrivna regler som finns. Även om det känns fel med den behandling som vården föreskriver mig så har jag lärt mig att tacka och ta emot. Det hör också till saken att jag ofta inte har fått lära mig att känna efter vad som känns rätt för mig så även om jag hade kunnat välja hade jag inte vetat hur!

Jag ser detta dagligen i mitt arbete, människor är så programmerade att de inte ens märker hur de gör sig själv illa. Vårt samhälle har skapat en massa, som i stort sätt gör vad samhället ber dem att göra utan att känna efter vad som är bra för dem själva.

Vad kan vi göra och var ska vi börja?
Låt oss ta den sista frågan först. Var börja? Jo, jag är säker på att vi måste börja med att lära oss att respektera oss själva. Detta är absolut inte lätt och det tar tid.

För hur lätt är det att göra ens dagliga aktiviteter så att de känns behagliga och bekväma? Men vi måste börja där det är lättast. Börja att i dina dagliga sysslor då och då stanna upp och känn efter… är du just nu snäll mot dig själv? Gör du det du gör på ett bekvämt och behagligt sätt? Behandlar du dig själv med respekt? Gör du det du gör på ett elegant sätt och med en känsla av att det är estetiskt tilltalande? Detta är inte lätt och det krävs att du är snäll mot dig själv när du gör det.

Du kommer att upptäcka att du av och till beter dig dumt och respektlöst mot dig själv. T.ex. är det inte helt ovanligt att jag ibland håller andan och inte ger mig själv den mängd luft som jag förtjänar. Eller att jag ibland fortsätter med en syssla trots att jag har ont. Är inte det respektlöst så vad är då respektlöst?

Men om du inte ens kan utföra enkla dagliga sysslor utan att respektera dig själv hur ska du då kunna visa respekt mot andra?

Feldenkraismetoden
För många år sedan kom jag i kontakt med denna fantastiska metod som heter Feldenkraismetoden. Jag blev fascinerad av metoden då jag redan efter någon enstaka övning upptäckte att jag kunde göra saker som jag tidigare inte kunde. Att saker som jag tyckte var svåra blev lättare.

När jag sedan utbildade mig till Feldenkraispedagog, upptäckte jag hur jag på ett betydligt effektivare sätt kunde hjälpa mina klienter jämfört med när jag jobbade med fysioterapi. Då ökade min fascination.

Självrespekt, var snäll mot dig själv
Men den allra största potentialen har förmodligen metoden när det gäller att hjälpa oss till en ökad självrespekt och därigenom till en ökad respekt för varandra. Detta är dock något som det tagit mig en del år att inse.

Men hur ska jag kunna få fler att inse detta? Hur ska jag kunna få folk att prova på något med ett så underligt namn som Feldenkrais? Hur ska jag få folk att våga lägga sig på golvet och känna efter. Att ställa sig frågor om sig själv? Att vara snälla mot sig själva?

En av de saker som är svårt med Feldenkrais (tror jag) är att det faktiskt är väldigt enkelt.

Man behöver inte göra mycket. Man blir inte svettig. Det gör inte ont. Det är kul. Det är intressant och varierande. Man behöver inte vara duktig. Man kan göra saker i sin egen takt. Ingen ger betyg. Man känner sig ofta glad, lätt, avspänd, rörligare, piggare efteråt. Det låter ju lätt eller hur?

Men tänk efter. I hur många sammanhang behöver du inte vara duktig? Ta i? Hur ofta får du lov att ha kul? Göra saker utan att någon värderar vad du gör? Inte göra ditt bästa? Det är faktiskt för de flesta människor väldigt svårt att vara snäll, mot sig själv. Att bara göra det som känns behagligt, att hålla sig inom sin bekvämlighetszon. Men jag garanterar, de få gånger man lyckas så känns det helt underbart.

Därför fortsätter jag att hålla erbjuda kurser, individuella lektioner med mera. För jag gillar verkligen att göra det jag gör och jag ser också hur bra alla som provar mår av det.

Hoppas vi ses snart. Men till dess visa dig själv respekt och var snäll mot dig själv!

Den medvetna löparen

wp_20160728_11_09_02_pro

Löpnörd
Jag har sprungit i större delen av mitt liv. Varit mer eller mindre löpnörd sedan 10 års ålder. Läser väldigt mycket om löpning och träning.

Tävlade i mycket liten omfattning som tonåring, var friidrottstränare under 70 och 80 talet. I slutet av 70 talet skadade jag min högra hälsena i samband med fjällvandring och sedan dess har hälsenorna besvärat mig av och till även om det blivit mindre och mindre sedan jag började med Feldenkrais. Jag älskar fortfarande löpning. Tävlar gör jag mycket sällan, senast var drygt 10 år sedan.

Njuta av löpning
Jag utbildade mig till sjukgymnast och sedan till Feldenkraispedagog. Genom feldenkraismetoden har jag lärt mig att njuta mera av min löpning och jag har också av och till haft förmånen att kunna hjälpa andra löpare att njuta mera av sin löpning.

Hur blir man en bättre löpare?
Detta tycks vara något som väldigt många undrar. Vem vill inte bli bättre på något man tycker om att göra?

Vad säger Google?
När man använder allas vårt uppslagsverk (Google) och försöker ta reda på hur man blir en bättre löpare så får man hela tiden liknade tips.
Spring mer, spring fortare, spring långsammare, löpskolning, tänk på din hållning med mera, med mera.

Något saknas
Vad jag saknar nästan helt (den ende som talar om detta förutom feldenkrais pedagoger med intresse för löpning är den engelske löpcoachen Lee Saxby ) är något om hur jag kan använda min hjärna och mitt nervsystem för att förbättra min löpning.

Lite underligt, men kanske inte ändå. Vi är så fokuserade på muskler, syreupptagning med mera och tänker alldeles för lite på teknik och att det faktiskt är vår hjärnas och nervsystems kapacitet som bestämmer kvalitén på våra rörelser.

Lyhördhet och uppmärksamhet
Jag är övertygad om att väldigt många skulle kunna bli bättre löpare genom att bli mera lyhörda och medvetna om vad de gör när de springer. Det är inte alldeles lätt och kräver mycket tålamod. Men det är också belönade, kan göra löpningen roligare, snabbare och även minska skadebenägenheten.

Under de senaste två åren har jag haft förmånen att hjälpa en av våra bästa långdistansare att bli bättre som löpare och så här skrev han om vårt samarbete för ca 1 år sedan.

När jag nu håller på att förändra min verksamhet så har jag tänkt ägna lite mera tid åt löpning, dels springa lite mer själv men också hjälpa andra som vill bli bättre löpare. Man kan faktiskt bli en bättre löpare inte enbart genom att träna mer men framförallt genom att träna smartare och genom att träna sitt nervsystem.

Följ min blogg framöver så kommer mera. Men redan nu kan du läsa en del av mina gamla blogginlägg om löpning.

Men man måste ju träna också så nu ska jag ut och springa en tur. Ha det bra tills nästa gång.

Sista dagen på jobbet.

Låter lite drastiskt och det är inte riktigt sant. Men delvis, för den 22 juli 2016 var sista dagen jag arbetade för region Skåne.

1989 fick jag en sk. etablering som privatpraktiserande sjukgymnast och har sedan dess kunnat ta emot klienter som av medicinska skäl behövt min hjälp. Frikort har gällt- detta har gjort att jag kunnat hjälpa ett stort antal människor med olika åkommor. Främst har det rört sig om diverse smärttillstånd och neurologiska sjukdomar.  Visst är Sverige fantastiskt. Plånboken har inte varit avgörande för om jag kunnat ge behövande hjälp. Jag skulle gärna ha velat fortsätta med detta några år till men tyvärr är reglerna sådana att det inte går längre.

Märkliga regler
För ca två år sedan uppmärksammade region Skåne mig om att man måste arbeta heltid för att få arbeta enligt detta avtal vilket jag inte gjort på ett tag. Och eftersom vi då var mitt inne i en Feldenkraisutbildning så kunde och ville jag inte gå upp på heltid. Det som återstod var att arbeta deltid två år och sedan pensionera sig. Dessa två år har nu gått så därför slutar jag mitt samarbete med landstinget.

Märkliga regler kan tyckas, för vem hade förlorat på att låta mig arbeta deltid? För regionen hade det inneburit mindre kostnader men att de kunnat fortsätta använda sig av mina kunskaper. Min sk. etablering har jag överlåtet (sålt) till högstbjudande sjukgymnast.

Jag hade önskat att avtalet kunnat övertas av någon fysioterapeut som också var feldenkraispedagog men enligt de regler som gäller så går avtalet till högstbjudande.

Vilket för mig är ekonomiskt positivt men ur mina klienters och vårdens synvinkel är helt tokigt. Behovet av feldenkrais inom vården är oerhört stort. Under de 27 år jag jobbat med detta avtal har jag haft väntetider på 4-6 månader. Och nu finns det endast en sjukgymnast kvar i Malmö som kan erbjuda feldenkrais inom högkostnadsskyddets ramar, det verkliga behovet är väldigt stort.

Spara
Jag är övertygad om att det kunde sparats (både ekonomisk och mänskligt lidande) massor om vården insett potentialen i feldenkraismetoden och slutit avtal med feldenkraispedagoger. Men tyvärr har vi inom feldenkraisvärlden inte varit så duktiga på att visa vad vi kan. Det har i Skåne tyvärr blivit i det närmaste omöjligt att få tillgång till feldenkraislektioner inom vården.

Tack
Jag vill tacka alla er som genom åren besökt min mottagning. Efter en lång ledighet så kommer jag att fortsätta att ge feldenkraislektioner i hemmet och alla är naturligtvis välkomna, dock gäller inte högkostnadsskyddet längre.  Om du tycker att feldenrais är något som behövs inom vården så skriv till dina sjukvårdspolitikerna och påtala detta.

Ny tag
Samtidigt som det känns vemodigt att kanske inte alla kommer att kunna ha råd att anlita mig, så är det bara att acceptera och jag kommer att fortsätta att sprida Feldenkrais.  Under 2017 och framåt kommer jag att hålla flera kurser och workshops. Börjar redan i januari med kursen ”Allt hänger samman”. Jag har också för avsikt att fortsätta med fortbildning av feldenkraispedagoger, och dela med mig av de erfarenheter jag gjort under alla dessa år.

Tack igen till alla mina klienter. Vi ses igen efter nyår.

Beröring och att bli berörd!

Vi tar i varandra (berör) dagligen, hur vi gör detta påverkar oss själv och dem vi berör. Vi blir också berörda (på ett mentalt sätt) av vad vi ser och hör.

I mitten av september var jag på semester på den grekiska ön Lesbos. Härligt väder, sol, bad och avkoppling. Men det fanns en annan verklighet också.

Du kanske känner igen namnet Lesbos? Jo detta är en Grekisk ö som vi hört mycket om i nyhetssändningarna sedan i somras. Flyktingar handlar det om och det finns massor av dem på denna ö. Dagligen riskerar människor sina liv på överfulla gummibåtar från Turkiet för att ta sig till EU.

Nedan en kort video om hur situationen såg ut i juli.


När vi var där tycktes det som om situationen var något bättre det fanns många volontärer på plats som tog hand om de nyanlända. Olika hjälpprojekt gör jättearbeten. Men det var en skakande upplevelse.

Även här i vårt land tar vi emot massor av människor dagligen och i min stad Malmö görs ett fantastiskt arbete på många fronter.

Dagligen hör vi uppskakande berättelser om flyktingars fasansfulla resor för att fly undan krig och andra otrevligheter. Berättelser om misshandel och mycket annat hemskt. Det är för mig ofattbart hur man kan behandla sina medmänniskor så illa. Man kunde önska att alla fick förmånen att bli sedda och berörda på samma sätt som ett litet barn blir berört av en kärleksfull förälder. Som i denna fantastiska video.

Jag liksom så många andra vill naturligtvis hjälpa till. Så vad kan vi göra, ja jag vet inte vad du kan eller vill göra men jag har bestämt mig att försöka bidra på följande sätt.

I november håller jag en kurs (GET IN TOUCH – BERÖRING) som handlar om beröring och känsel. (OBS! Denna kurs har redan genomförts: se gärna på vår kurssida för kommande kurser) Hur vi berör varandra och oss själva påverkar hur vi mår och hur vi har det. Vår värld påverkas av hur människor berör varandra.
Därför håller jag denna kurs, för att lära så många som möjligt betydelsen av beröring. Kärleksfull, lyssnade, trösterik beröring, inte den beröring som tyvärr flyktingar ibland utsätts för under sin flykt eller den typ beröring som får människor att besluta sig för att fly från sitt hemland. Jag är övertygad om att sättet vi tar i och berör varandra på är av stor betydelse för den världen som vi skapar och lever i.

Här är en kort övning (11 minuter) som du kan göra på egen hand.

Kursavgiften minus lokalhyra går oavkortat till föreningen Kontrapunkt i Malmö och deras verksamhet för att hjälpa nyanlända.

Du är välkommen att var med på kursen, dels kan du lära dig en massa som kan hjälpa dig att leva ett bättre liv och sedan kan du även hjälpa andra.

Här kan du läsa mer om kursen ”GET IN TOUCH” och vill du veta mera om Kontrapunkt i Malmö så klicka här.

BERÖRING – KÄNSEL

Varje dag har vi kontakt med olika människor, och det är med hjälp av våra sinnen som vi utövar denna kontakt. Vi ser på varandra, vi lyssnar, vi luktar, vi känner och det händer även att vi smakar på varandra.

Beröring

Beröring

Alla våra sinnen är viktiga men jag skulle vilja hävda att om det är något sinne jag inte skulle kunna klara mig utan så är det känseln.

Vad skulle vi vara utan beröring och utan vår känsel?
Alla vet vi att i det dagliga livet räddar känseln oss i många dagliga situationer. T.ex. om du råkar komma i kontakt med ett varmt eller vasst föremål så är det känsel som gör det möjligt för dig att undvika att skada dig. När du kramar ett litet barn är det din känsel som gör att du inte skadar barnet, håller tillräckligt hårt och inte för hårt. Sättet vi berör varandra är också ett sätt att kommunicera. Ta bara en sådan sak som ett handslag. Vi har väl alla råkat ut för det kraftfulla handslaget där min hand sitter som i ett skruvstäd eller motsatsen där det känns som om du säger goddag till en gummihand. Hur vi berör varandra förmedlar mycket.

Som terapeut, massör, läkare eller som föräldrar kan sättet jag tar i mina medmänniskor vara avgörande för hur vi fungerar tillsammans.

Forskning om beröring
En person som forskat mycket om känseln och beröring är psykologi professor Dacher Keltner på University of California, Berkeley i slutet av denna artikel kan du se en kort video där han pratar en del om sin forskning.

Vad du kanske inte visste är att känseln är av största betydelse för vår förmåga att kommunicera. Forskning har visat att vi kan kommunicera känslor genom vårt sätt att beröra varandra. (Vissa känslor är män bättre på att kommunicera och andra är kvinnor tydligen bättre på).

En annan inte så oväsentlig sak när det gäller beröring är dess betydelse för hur vi hittar vår partner.

Sedan är det också klart att beröring har stora hälsoeffekter.

I denna korta video berättar professor Keltner lite om sin forskning.

Kvalitén på beröringen är viktig
För mig som Feldenkraispedagog är känseln det sinne jag använder mest när jag jobbar individuellt med elever/patienter. En feldenkraislektion innebär att jag kommunicerar med min elev. Om de rör sig om en individuell lektion så är en del av kommunikationen verbal men större delen av kommunikationen sker med hjälp av beröring.

Kvalitén på beröringen är avgörande för resultatet, beröringen måste vara tydlig och precis. Samtidigt måste jag kunna anpassa trycket till vad min elev/patient behöver och detta kan variera från person till person och från stund till stund. Mina händer måste kunna vara mjuka och känsliga som när du håller en fågelunge men jag måste också kunna ha ett fast och tydligt grepp för att överföra krafter genom elevens skelett.

Foto från tidigare workshop

Foto från tidigare workshop

Lära om hur jag kan beröra
Genom åren har detta med beröring fascinerat mig och jag ser många exempel på hur kvalitén på hur vi berör varandra påverkar både oss själva och alla i vår omgivning.
Detta är orsaken till att jag har utvecklat kursen ”GET IN TOUCH”. Första gången jag genomförde denna kurs var i Polen i slutet av maj 2015 och det blev en stor succé.

Mera info om kursen ”GET IN TOUCH” här.

Jag är övertygad om att vi genom att förbättra kvalitén på hur vi berör oss själva och varandra så kommer vi att förbättra världen.

Bättre hållning

Jag har nyligen avsluta förberedelserna för kursen ”Bättre hållning”. Ett ämne som många människor är intresserade av och som det råder många delade meningar om.

Strax efter att jag blivit klar med planeringen av denna lilla kurs så råkade jag hitta en artikel skriven av min Feldenkraiskollega och gode vän Scott Clark från London med titeln: Seven tips for a better posture – for the thinking person

Denna artikel beskriver väldigt väl mina egna tankar om hållning och de problem som vi oftast ställs inför när vi talar om hållning. Jag har nedan försökt mig på en översättning/omskrivning av ovanstående artikel.

1    Kom till dina sinnen!
De flesta råd som ges angående hållning är en serie regler, instruktioner som riktar sig till vårt intellekt. Problemet med detta är att vår hållning till mer än 99 % av tiden inte styrs av vårt intellekt, vi är inte ens medvetna om vår hållning. Vi måste alltså tala kroppens språk och det är inte ord utan det är känslor, förnimmelser. Det är via sensationer, förnimmelser som vår hållning styrs och det är här vi måste angripa problemet.

2   Det är inte en ställning
Tyvärr när det talas om hållning så talar vi oftast om en ställning istället för rörelse. Förmodligen för att ställningar är mycket lättare att beskriva och förändra. Men de har inte mycket att göra med livet och verkligheten. Vi är hela tiden i rörelse och om vi ska kunna påverka vår hållning måste vi lära oss att observera hur rörelser flödar genom kroppen och det krävs en annan typ av uppmärksamhet för det.

3    Skelettet kan göra det bättre
De flesta råd angående hållning och träning talar om vad vi ska göra med våra muskler. Men att tala till muskler fungerar tyvärr dåligt i detta sammanhang då vi oftast fastnar i detaljer. Om vi istället riktar uppmärksamheten på vårt skelett så alar vi ett språk som vårt nervsystem lättare förstår. Om skelettet är organisera på ett optimalt sätt så tar musklerna hand om sig själva. Tyngdkraften går genom benen ner i golvet – och kraften från golvet går genom skelettet. När vi är i balans så behöver vi inte använda våra muskler så mycket. Detta är naturligtvis en förenkling men det tar oss till nästa punkt…

4    Balans = neutral = vila
De flesta av våra aktiviteter sker I upprätt tillstånd – sittande, stående, promenera, springa. Balans är nödvändigt för allt detta. Men att lägga märke till eller veta vad balans är inte lätt. Det är inte framåt eller bakåt, höger eller vänster men något mitt emellan. Något neutralt. Att leta efter balans betyder att lägga märke till något mycket smått, tyst, att göra mindre, långsammare och mindre rörelser. Att lita mera på vårt skelett och mindre på muskelspänningar vilket ger oss större möjligheter till vila även mitt i en aktivitet.

5   Andas
Oberoende av vad vi gör måste vi röra oss på ett sätt så att vi kan andas allt annat är omöjligt. Vårt sätt att andas måste vara så mångsidigt att vi kan fortsätta oberoende av sysselsättning eller vår hållning. Vår andning är också i de flesta fall helt automatiskt men samtidigt så kan vi lätt ändra på andningen om vi bara bestämmer oss för att göra så – även om andningen snabbt återgår till autopiloten så fort vi slutar att uppmärksamma den. Samma sak som gäller för vår hållning. Så andningen är en öppning till området mellan vårt medvetna jag och det omedvetna.

6    Röra sig från centrum… vad betyder det?
I vårt dagliga liv så manipulerar vi hela tiden olika saker – vi flyttar saker, sträcker oss efter något, sparkar en boll etc. Våra händer och fötter är fantastiska för detta ändamål men måste ha stöd för att kunna göra detta. Stödet får vi i vårt centrum, här hämtar vi kraften. De flesta av oss har en intellektuell ide om vårt centrum men vi behöver en klar och intuitiv känsla för centrum för att kunna fungera.

7    Alla rörelser vi gör är något som engagerar hela kroppen

Det finns ingen aktivitet vi gör som inte engagerar hela kroppen. Om du skriver något, kastar en boll så använder du din hand, men handen hänger samman med armen som i sin tur hänger samman med bålen som via ben och fötter förbinder oss med moder jord. Samtidigt guidas våra rörelser av våra ögon och öron och inte minst vår känsel. Alla aktiviteter vi utför kräver medverkan av hela vår kropp, underligt nog är vi väldigt omedvetna om detta fantastiska. Men vi kan öka vår uppmärksamhet och lägga märke till hur vi agerar och rör oss och därigenom förbättra vår hållning.

År 2010 så gjorde några engelska feldenkraispedagoger 7 korta lektioner som ger en tydligare bild av ovanstående, du hittar dem här.

Vill du läsa Scott Clarks original artikel så hittar du den här.

Moshe Feldenkrais skriver ingående om ämnet i sin bok ”Medvetenhet genom rörelse” och här kan du titta på en video som återger lite av vad Feldenkrais skriver om ämnet. Mycket intressant och väl värt att ägna några minuter åt.

Faran med skor!

Den medvetne löparen – faran med skor!

Onsdagen den 19 november, ett gråtrist Malmö + 5 grader. Kanske inte idealt väder för en löptur. Men eftersom min kropp gav signaler till min hjärna att den ville röra på sig så klädde jag om och gav mig ut.

I vanliga fall så springer jag utan skor om väder och underlag tillåter, +5 grader är en temperatur som ligger kring gränsen för det behagliga. Det är med skor som med mössor, behovet av dessa avgörs i första hand av temperaturen även om det för vissa människor även är en fråga om mode och vad som är socialt ok.

Med skor i hand
Denna dag valde jag att ta ett par skor med mig men startade löpturen barfota. Det kändes härligt och efter en stund kom jag in i en behaglig rytm med en fart kring 6 minuter per kilometer. Det var lite fuktigt på marken vilket gjorde att mina fötter efter några kilometer började bli lite kalla och när dessutom underlaget ändrades från slät asfalt till singelbeströda trottoarer tog jag motvilligt beslutet att ta på mig skorna. De skor jag valt att ta med var ZEMGAR ett par lätta minimalistiska skor. Inte mina favoritskor men de passar bra i mina händer, dock mindre bra till mina fötter skulle det visa sig.

Smärta i vänster knä – vad göra?
Skorna på och började springa igen. Efter ca 2 km med skor börjar jag få ont i vänster knä. Märkligt! Det vi oftast gör när sådant händer är att vi nonchalerar smärtan och fortsätter. Det har jag gjort många gånger men eftersom jag har lärt mig av misstagen så använder jag numera en annorlunda strategi.

Jag ställer mig frågan: Vad gör jag som framkallar smärta i knäet. Uppmärksamhet är då ett bra redskap. Jag upptäckte då att min vänstra fot har annorlunda markkontakt än utan skor. Istället för att avveckla foten via stortån/2:a tån så blir det mer i mitten av foten. När jag väl uppmärksammat detta kan jag naturligtvis lägga kontakten mera mot stortån och mindre än en km senare är smärtan i vänster knä borta.

Varför fick jag ont i knäet?
Allt väl men det får mig att tänka: Vad orsakade detta? Varför ändrade jag min markkontakt när jag fick skor på fötterna och varför bara på vänster fot? Samt två följdfrågor: Varför lade jag inte märke till detta innan jag fick ont? Vad kan man lära av detta?

Svaret på frågorna hänger samman med fotens anatomi och hjärnans funktion.

Fråga 1: Varför ändrades markkontakten med skor och varför mest på vänster fot?

De flesta löpskor styr vår fot till vis del, även minimalistiska skor. I detta fall så är denna sko ganska tight så att den lyfter upp fotvalven lite, både det längsgående och tvärgående vilket gör att fotens naturliga förmåga att dämpa landningen försämras. Och i mitt fall så är min vänstra fot lite större än min högra vilket gör att den vänstra foten dras ihop något mer. Basen av lilltån och basen av stortån kommer närmre varandra. Lilltåsidan böjs inåt – nedåt vilket innebär att utsidan av foten får tidigare och kraftigare markkontakt. Eftersom skon drar ihop foten så minskar fotens naturliga förmåga att absorbera kraften som uppstår vid landningen och knä, höft, rygg får ta mer av stöten. De trånga skorna försämrade mina fötters funktion och mera på vänster sida eftersom denna fot är lite större.

Fråga 2: Varför märkte jag inte förändringen i fotisättningen innan det gjorde ont?

Detta berodde på bristande uppmärksamhet och medvetenhet samt på skorna.
De flesta av oss springer eller går utan att ägna någon uppmärksamhet åt hur vi gör det. Vi är helt enkelt inriktade på att ta oss fram, så fort och så långt som möjligt. Målet är viktigare än hur vi gör det.

Det är först när vi får några symtom som vi lägger märke till vad och hur vi gör. Lyckligtvis kan vi göra något åt detta. Vi kan öva upp vårt medvetande och vi kan faktiskt vara uppmärksamma på hur vi gör saker. Bara genom att ibland ställa sig följande frågor: Känns det bra? Hur gör jag? Kan jag göra annorlunda?

Den andra orsaken till att jag var tvungen att få ont i knäet för att uppmärksamma vad jag gjorde med foten beror på skon. Den aktuella skon har en sula som är cirka 3 mm tjock och ganska styv. Det betyder att sulan:

1. Filtrerar bort en massa av den information som min fotsulas känselreceptorer får från underlaget om hur jag sätter i foten och hur jag skjuter ifrån. Hjärnan får ett betydligt svårare jobb att styra min fot och känna vad jag gör. Det är ungefär som att spela piano med handskar på (Har du riktigt tjocka sulor så är det som att spela med tumvantar) det går men det blir sämre musik.

2. Eftersom skon skyddar fotsulan så får jag inte ont i fotsulorna om jag slarvar med fotisättningen utan problemet kommer högre upp.

Så vad kan man lära av detta?

  • Om möjligt spring och gå barfota.
  • Om du måste ha skor, välj skor med
  1. Tunn och flexibel sula
  2. Ingen skillnad i höjd mellan framfot och häl. (no drop)
  3. Främre delen av skon är inte lyft från marken. (no toe spring)
  4. Rymlig tåbox så att foten kan röra sig fritt och inte tvingas följa skon.
  • Var lyhörd på kroppens signaler.

Om du ska börja med barfotalöpning tänk på att det tar tid att vänja/träna upp fötterna. Tålamod är nödvändigt.

Igår sprang jag 8 km utan problem med knäet. Hade då ett par Vivo skor som bättre uppfyller ovanstående kriterier.

Tack för denna gång och lycka till med din löpning eller vad du nu företar dig.

Hur blir min träning roligare och effektivare? – Del 2 Kroppsmedvenhet

Göran Mörkeberg

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om ett antal saker som har betydelse för min träning men också för mitt allmänna välbefinnande.

Idag handlar det om den viktigaste komponenten: KROPPSMEDVETENHET (Enligt NE: Att genom sin kropp i vila och i rörelse uppleva sig själv och sin omgivning.).
Andra ord som kan användas för att beskriva det jag menar kan vara: Proprioception, muskelsinne med mera. Man kan också förenkla det med att säga att kroppsmedvetenhet är min förmåga att kunna känna vad jag gör.

Denna förmåga är viktig för alla inte minst idrottare.

Lyft knäna

För många år sedan då jag var en ung, entusiastisk friidrottstränare med något mindre erfarenhet av rörelse och träning än nu, kom det en dag en 13 årig pojke till klubben där jag var ungdomstränare. Jens (fingerat namn) var väldigt entusiastisk och talangfull och hade ett fantastiskt löpsteg. Som alla andra entusiastiska tränare så ville jag naturligtvis hjälpa min adept och Jens var också ivrig om att bli bättre. Så han frågade mig ofta om han gjorde rätt eller om det var något han kunde göra bättre.

Vad gör man då, ja man säger kanske:

– Lyfta knäna lite högre! – Rör armarna snabbare! Eller den klassiska: – Fram med höften! (Åtminstone inom friidrotten är detta en mycket vanlig instruktion. )

Som den lydiga adept som Jens var så gjorde han naturligtvis det jag sade till honom. Han lyfte knäna högre, han rörde armarna snabbare eller mer, han förde fram höften. Men det fungerade inte, ju mer instruktioner desto mer förvirring. Hans löpstil försämrades. Vad var det som gick fel?

Så här i efterhand (historien ligger 35 år tillbaka i tiden) är det lätt att vara efterklok. Det som saknades var framförallt kroppsmedvetenhet. Jens hade inte övat upp sitt sinne för rörelse och jag hade inte de rätta kunskaperna för att lära honom.

När han fick de olika instruktionerna så gjorde han naturligtvis sitt bästa för att följa dem, men vad gör man om någon säger att man ska röra en viss kroppsdel i en viss riktning.
Man rör sig i förhållande till sin medvetenhet. Då är frågan hur många av oss har kontroll över vår kropp och vet vad vi gör med den?

Har du koll på dina kroppsdelar?

Ett experiment du kan göra är att be ett antal personer placera en hand t.ex. på höger höft eller på magen. Du kommer då att upptäcka att deras uppfattning om var deras respektive kroppsdelar finns kan variera väldigt mycket.

Detta är det första problemet med att ge människor rörelseinstruktioner. Den som ger instruktionen och den som mottar instruktionen har kanske olika uppfattningar om var denna kroppsdel finns. När vi dessutom tillfogar så vaga anvisningar som framåt, bakåt, nedåt, snabbare etc. så blir det inte lätt.

Experiment 2

Låt oss göra ännu ett experiment. Sitt på golvet eller i en stol och lägg upp ditt ena ben på andra låret. Tag av strumpor och skor. Blunda och tag nu motsatt hand och utan att treva placera ett finger på den mellersta tån. De allra flesta av oss kommer att finna att detta inte är så lätt. Det krävs ofta både två och tre försök att hitta rätt.

Det betyder att vi varken intellektuellt eller sensoriskt har riktigt koll på vår kropp och dess olika delar. Detta gäller både den aktive och tränaren.

Vad kan vi göra för att öva upp kroppsmedvetandet?

Hur kan vi då göra för att öva upp vår känsla för vår kropp och vad vi gör med den? Och hur kan tränaren/instruktören hjälpa sina adepter?

Jag kan personligen använda mig av olika former av kroppsmedvetenhets övningar, förutom Feldenkrais så kan även Alexanderteknik eller Tai Chi fungera bra. Jag rekommenderar naturligtvis Feldenkrais och du hittar mycket om detta på min webbsida www.feldengood.se.

Som tränare/instruktör gäller det att titta efter rörelser som är mjuka, eleganta och som utförs utan ansträngning. Allt som ser ut som en ansträngning, känns tungt eller låter ansträngande bör förses med varningstriangel. Det är ett tecken på att en del av kroppen gör för mycket och en annan del gör för lite. En välorganiserad rörelse är estetiskt tilltalade, effektiv, mjuk och involverar hela kroppen.

Börja träningen med medvetande träning

Använd en del träningstid till att utveckla rörelse intelligens. Detta kan man göra genom att ibland använda mindre kraft, göra rörelser långsammare, och lägga märke till hur en rörelse känns. Du kan också rikta uppmärksamhet på vad du gör med t.ex. sina fötter, vad sker i höfterna, magen? Undvik dock att tänka på vad som är rätt och fel utan ge dig chansen att successivt lära dig att känna vad som är rätt och fel. Vi behöver lära oss att lita på vår egen inre auktoritet. Du kommer då snabbt att märka att rörelsekvaliten ökar.

Varför inte börja träningspassen med lite kroppsmedvetande? Ligg på golvet (helst barfota) och lägga märke till hur är kontakten med underlaget. Vilka delar har kontakt med golvet, vilka delar är lyfta från golvet? Har båda sidor samma kontakt med golvet? Är ett ben mera utåroterat än det andra? Var känns andningen? Gör detta en stund utan några tankar på hur det ska var! En sådan här start av träningspasset gör att vi tar in medvetenheten i träningen på ett annat sätt. Sedan kan vi lägga in uppmärksamheten under hela passet av och till.

Vill du prova en Feldenkrais lektion så hittar du några här: http://www.feldengood.se/lektioner/

Du kanske undrar hur det gick för Jens? Han flyttade från orten vid 19 års ålder, höll på med friidrott tills dess och blev en hyfsad längdhoppare med ca 6.40  när han var 18 . Förmodligen hade det blivit annorlunda med mera fokus på medvetenhet men vem vet.